Öresundstullen – tullfrihet för svenska fartyg?

Lennart Blom i Nässjö har ställt en fråga till bloggen huruvida tullfrihet kan ha gällt svenska handelsfartyg som passerade Öresund. Enligt det material han själv fått fram vid sin forskning om en gammal släkting som var sjöman hade avgift alltid fått erläggas vid tullstationen i Helsingör. Detta gällde passager under 1820-talet och påföljande decennium.  

Nu hade han emellertid hört att tullfrihet kan ha gällt för fartyg i den svenska handelsflottan, åtminstone under vissa perioder. Var det så?

Vid min egen genomgång av FH:s resor ut i världen hade det framkommit att samtliga dennes fartyg också belagts med tullavgifter i Helsingör – fram till 1857. När han i juli det året passerade Sundet norrut med ”Pollux” på väg mot Spanien var det första gången man inte behövde lägga till för tullklarering (se bokens sida 358). Den 1 april hade nämligen de så kallade Öresundstraktaten slutits, där Danmark åtog sig att helt avveckla Öresundstullen (se sidorna 78 och 317). 

Faktum är att befrielse från tullavgift – ursprungligen uttagen endast för själva fartygspassagen – för gods på svenska kölar har rått under större delen av Øresundstoldens existens, alltsedan dess introduktion så långt tillbaka i tiden som 1429. 

Skåne var då sedan århundraden en integrerad del av Konungariket Danmark. Därmed betraktades så klart Öresund som ett danskt innanhav. Så anledningen till att just svenska fartyg åtnjöt tullfrihet vid gång genom Sundet var därför en annan. Det var i stället Kalmarunionen, som både Sverige och Danmark ingick i, som hade påbjudit detta. Men också efter det att Sverige lämnat unionen 1523, så fortsatte tullfriheten för svenska fartyg med last till och från Sverige.

Tulltvister har till och med bidragit till krig mellan Sverige och Danmark, men – med vissa undantag – kom svenska fartyg ändå fortsatt att åtnjuta tullfrihet under mycket lång tid. Märkligt nog förstärktes detta betydligt efter freden i Roskilde 1658, då Skåne tillföll Sverige.

Men Stora nordiska kriget var vad som satte punkt för den svenska tullfriheten. Fredsvillkoren i Fredriksborg 1720 stipulerade nämligen att svensk tullplikt skulle gälla vid genomfart i såväl Bälten som Öresund. Detta trots att den östra kustremsan av Öresund då faktiskt hade varit svenskt territorium i över ett halvt sekel. Den ekonomiska belastning som tullen kom att utgöra blev sedan ett incitament till att söka alternativ. Det var då tanken på byggandet av Göta kanal väcktes. 

Helsingörs redd. Akvarell av Jens Bang, 1793

Det var alltså först från 1720 som allt gods fört på svenska kölar genom Öresund tullbelades. Sedan fortgick detta fram till Öresundstullens formella upphörande 1857.

Fler porträtt utförda av FH?

Detta porträtt av mamman Amelie von Schantz, née Le Noble, är utfört av FH. Bilden finns med på sidan 450 i boken.
Men var också de två tavlorna i Amelies barnbarn Sigrids bouppteckning utförda av FH?

I en bouppteckning från 1941 efter FH:s bror Alexanders dotter Sigrid Forssell (1856-09-23–1940-11-21) finns två tavlor upptagna. De är egentligen boets enda föremål med något värde. Objekten har fått tilläggsinformationen ”Le Noble”, vilket var namnet på den avlidnas farmor som flicka – Amelie Judith von Schantz, född Le Noble (se bokens sida 447). Tavlorna är upptagna till ett sammanlagt värde av 400 kr.

Men vart tog dessa två tavlor sedan vägen?

Dödsboet uppgavs av Sigrids make Filip Forssell (1861-10-17–1941-11-19). Hennes skulder översteg tillgångarna och sådana ärvdes ju inte ens på FH:s tid. Så man kan fråga sig vad som hände med tavlorna. Såldes de eller erhöll maken dem ändå?

Änkemannen avlider året efter hustrun. Men i bouppteckningen efter honom nämns inget om några tavlor (AID  v507873.b3340.s142). Tvärtom uppvisar också den ett stort underskott. Filip själv stod dessutom som ”omhändertagen för full försörjning av fattigvården” i ett av Lidingö stads ålderdomshem.

Äktenskapet var barnlöst, varför det efter Filip inte fanns några dödsbodelägare. Boet hade i stället uppgivits av föreståndarinnan för ålderdomshemmet, en Syster Maj Åmell. 

Hade Sigrids tavlor ändå övertagits av den överlevande maken? Fick de senare bli kvar på ålderdomshemmet när Filip avlidit? Och i så fall, vad hände sedan den dag då ålderdomshemmet i fråga lades ned?

Så frågan till bloggens läsare lyder:

Hur går man vidare i jakten på två porträtt – högst troligt ur FH:s hand – föreställande hans egen mamma?

Ny recension av boken

En mycket positiv recension av min bok finns införd i senaste numret (Nr 3) av den sjöfartshistoriska tidskriften Länspumpen. Dess huvudredaktör Lennart Bornmalm har skrivit en lång artikel där han beskriver såväl det djupa och långvariga forskningsarbetet som utfallet. Han finner läsningen i högsta grad varierande, fängslande och underhållande. Vidare betonar han de rese- och omvärldsskildringar som ger fördjupade kunskaper om Stockholms 1800-talstopografi och periodens handelssjöfart. Att ett otal termer och begrepp fått intressanta förklaringar ses också som positivt.

Man tackar! Hela recensionen finns att läsa här.

Tack för hjälp med Hippolytes blogg

Så är den äntligen sjösatt. Samtidigt som samhället öppnar upp efter den långvariga coronapandemin, släpper jag den blogg som följer på utgivningen av min bok Mannen som försvann. Både bok och blogg om den mystiske Fredrik Hippolyte von Schantz och hans märkliga lilla konstverk finns nu till allmänt beskådande. 

I mitt första inlägg vill jag här främst tacka Gabrielle Roland Waldén från Stockholm för hennes uppoffrande arbete med hela upplägget och den struktur som bloggen har fått. Den är byggd på hennes mer än decennielånga erfarenhet av egna bloggar så jag känner mig både trygg och tacksam.

Vad Christian Kindblad betytt för boken har Gabrielle betytt för bloggen. Utan hennes handfasta hjälp hade det helt enkelt inte blivit någon blogg. Hon hade redan tidigt försett boken med två fotografier, ett med två dykdalber i Stockholms inre farvatten som ren prydnad (se bokens sida 379) och ett annat som bidrag till analysen av vad tavlans rödtoppiga hus på Beckholmen kunde tänkas vara (se sidan 183).

Gabrielles dykdalber har också här ovan fått pryda vinjettbilden till bloggen. Dykdalberna finns absolut inte där för att stöta bort och styra undan de inlägg som förhoppningsvis kommer att droppa in. Tvärtom.

Någon kioskvältare har förstås boken inte blivit och bloggen blir helt säkert näst intill osynlig i universum, även om den nu existerar i bloggosfären. Min egen uppgift är att göra den allmänt bekant och lättfunnen, för att attrahera inlägg och synpunkter till hjälp med analysen av konstnären/sjömannen och hans märkliga lilla tavla.  

Falsterbo i oktober 2021
Gerhard Schönbeck

Mannen som försvann

Det är rubriken på den bok jag skrivit och som publicerades 2021 – en över 500 sidor tjock forskningsrapport, som behandlar märkliga upptäckter i Fredrik Hippolyte von Schantz kölvatten. Men nu är det också dags för en blogg, för uppföljning av forskningsdata. 

Vem var Fredrik Hippolyte von Schantz?
Han föddes i Stockholm 1829, utbildade sig och arbetade inom sjöfart och var dessutom konstnärligt lagd. Sorgligt nog fick han ett ganska kort liv. Han förolyckades till sjöss utanför Godahoppsudden bara 35 år gammal. I boken kallar jag honom för enkelhetens skull FH, och det gör jag även i bloggen.

Upprinnelse till boken är en mycket liten akvarell som FH målat och som funnits i min släkt. I dag är den i min ägo. Det är en miniatyr i storlek ca 9×5 cm. Motivet förbryllade mig. Vad visade akvarellen? Var det ett motiv i Stockholm eller från någon annanstans? Och om det var Stockholm, var hade då FH stått när han målade akvarellen? Läs mer om detta lilla konstverk under sidan TAVLAN

Förstoring av akvarellen som i verkligheten är mycket liten, ca 9×5 cm. 

Min forskning om den lilla akvarellen ledde alltså till att det blev en hel bok. Jag har inte alla svar, säkerligen finns det mer att utröna ur denna bild. Bloggen har jag skapat för att kunna analysera och diskutera underligheter, tveksamheter och felaktigheter i boken. Jag vill mycket gärna ha kommentarer och synpunkter, både på boken och på de inlägg jag gör i bloggen.  

Välkommen till bloggen!