Särtryck om Beckholmen

Sommaren 2022 arbetade jag med ett särskilt material om Beckholmen med rubriken ”Beckholmen – Djurgårdens inte helt okända ö – om tre gamla byggnadsverk på den norra delen av ön”. Innehållet kan betraktas som ett genmäle till den uppsats om ön Beckholmen i Stockholms inre skärgård som finns publicerad i Samfundet S:t Eriks årsbok 1985. I en historisk exposé över ön under titeln ”Beckholmen – Djurgårdens okända ö” var den författad av dåvarande antikvarien vid Stockholms Stadsmuseum, Anna von Ajkay. 

Tyvärr förmedlade hon också några olycksaliga felaktigheter beträffande bostadshusen på ön, speciellt gällande utvecklingen under 1800-talet. Successivt över tid har hennes oriktiga påståenden dessvärre förvandlats till fakta. Såväl allmänhet som specialister har helt enkelt accepterat alla oriktiga uppgifter som numera betraktas som vedertagna sanningar. Detta måste därför rättas till.

Den i särtrycket redovisade analysen utgör endast en begränsad del av ett mycket större och bredare forskningsprojekt. Hela resultatet finns däremot presenterat i boken Mannen som försvann – märkliga upptäckter i Fredrik Hippolyte von Schantz kölvatten, utgiven i juni 2021. 

Forskningen kring bebyggelsen på Beckholmen har i det här sammanhanget bara haft ett syfte. Det var att klargöra i vilken utsträckning eventuella förändringar kan ha påverkat val av motiv för ett i det stora forskningsprojektet ingående konstverk. Delresultaten droppade in successivt över tid, med lite i taget. Det medförde att dessa, inom det stora projektet, blev fragmentariskt presenterade. Det har därför ansetts nödvändigt att nu sammanställa all relevant information i ett speciellt framtaget särtryck. Målet är att de korrekta uppgifterna skall föreläggas allmänheten, helst genom Samfundet S:t Eriks försorg.

Falsterbo i september 2022
Gerhard Schönbeck

Äntligen släppt

I mitten av oktober 2022 startade distributionen av särtrycket med titeln Beckholmen – Djurgårdens inte helt okända ö. Uppsatsen omfattar 38 sidor och bygger i huvudsak på material som framtagits i projektet kring boken Mannen som försvann. Resultatet av senare forskning med nya faktauppgifter kompletterar framställningen, liksom några nyupptäckta konstverk och samtida kartor.

Det är huvudsakligen tre byggnadsverk från 1800-talet som avhandlas. Först gäller det den tillbyggnad och förlängning som det visat sig att det gamla Tjärmästarbostället fått långt, långt tidigare än vad som varit allmänt känt. Och så Beckholmsbron, vars ålder varit omtvistad, men nu kunnat fastställas. Slutligen framläggs bevis för att ett tidigare okänt flerfamiljshus för de nyanställda varvsarbetarna vid dockorna uppfördes vid halvsekelskiftet 1850. Det märkliga är att denna fastighet undsluppit alla så kallade experter. Den stod nämligen i sin prydno uppställd allra längst norrut på holmen under större delen av 1800-talets senare hälft och fanns dessutom inritad på dåtidens kartor över Djurgården och Beckholmen.

En första recension

av uppsatsen dök upp i Djurgårdens hembygdsförenings medlemstidning  Djurgårdsbladet nr 4, i december 2022. Författare är tidskriftens chefredaktör Kerstin Lager som under rubriken TRE AV BECKHOLMENS GAMLA BYGGNADSVERK skrivit följande:

”Beckholmen – Djurgårdens inte helt okända ö. Om tre gamla byggnadsverk på den norra delen av ön”. Uppsats av Gerhard Schönbeck, 2022. ISBN 978-91-527-4207-5.

Den miniatyrbild, inte större än ett visitkort, som 1851 målades av sjökaptenen Fredrik Hippolyte von Schantz, har förbryllat hans sentida släkting Gerhard Schönbeck.

I centrum av bilden står nämligen ett rödmålat hus med rök bolmande ur skorstenen. Huset står på Beckholmens norra kulle. Det är ett flerfamiljshus och boningshus. Men huset finns inte idag och är heller inte omnämnt i något historiskt källmaterial.

Detta leder till att Schönbeck börjar forska i Beckholmens historia. I sin uppsats fastställer Schönbeck inte bara boningshusets existens, vilket är en helt ny upptäckt, utan redovisar också nya uppgifter om det intilliggande Tjärmästarboställets nordvästra del, som är betydligt äldre än vad källorna anger. Det tredje byggnadsverk som Schönbeck funnit nya uppgifter om är Beckholmsbron, där han bevisar att den gängse uppfattningen om när den första bron byggdes inte stämmer.

Uppsatsen är som ett detektivarbete där Schönbeck hittar den ena pusselbiten efter den andra och noggrant prövar vilka slutsatser som kan dras. 

Schönbeck synar gamla kartor och målningar av Beckholmen och påträffar ett rivningsbeslut från 1894. Där nämns att boningshuset ska rivas och där anges också var det står i förhållande till andra hus, vilket för oss närmare svaret.

På en daguerrotypi, det äldsta, kända panoramafotografiet över Stockholm, står en byggnad som är snarlik boningshuset. Fotografiet är taget 1846. Men på en karta från 1848 finns inte boningshuset med. Däremot syns det på F B Österbergs pennteckning från cirka 1851, alldeles intill Tjärmästarbostället. Schönbeck kan således slutligen fastställa att boningshuset har byggts 1850 eller 1851. På samma pennteckning syns också Beckholmsbron. I sitt handkolorerade manuskript Om Djurgårds-Staden skriver F B Österberg att en gångbro uppfördes 1851. Dessförinnan fick man ropa ”Ro-båt!” när man ville komma över sundet. På vintern gick man över isen och när isen var osäker lades plankor ut. 

Vem påstod att forskning inte var spännande.

[Samtidigt utannonserades en guidad tur på Beckholmen till den 8 februari 2023].