Bloggadministratörens inlägg till ‘Fråga experten’, Släkthistoria 4/2020:
Den 35-årige Fredrik Hippolyte von Schantz seglade 1864 med fullriggaren L A Bång från Cardiff i Wales till Kapstaden i Sydafrika och sedan vidare mot Batavia (idag Jakarta, Indonesien). Kort efter avresan från Kapstaden omkom von Schantz i en olycka.
Det finns en rapport om olyckan från konsuln i Batavia, men annars inget spår vare sig i sjömanshusarkiv, kyrkoarkiv, UD:s eller Kommerskollegiets arkiv.
Kan det finnas en försäkring som kastar ljus över händelsen?
Följande inlägg har droppat in från Peo Lovén i Bara, pensionär och tidigare produktionsdirektör på tidningen Sydsvenskan.
Det är som en renodlad detektivroman. Alla ingredienser finns med. Inte minst en försvunnen kropp. Och inte vem som helst. Huvudpersonen själv. På väg till Batavia i det som numera heter Indonesien. Han försvinner nästan så långt söderut man på den tiden kunde komma utan att riskera både fartyg och manskap. Likväl försvinner Fredrik Hippolyte von Schantz där söder om Godahoppsudden.
Vilken ironi, förresten. En tanke som smugit sig på är denna: Kan det vara så att denne enligt mångas utsago mycket vackre man (se bokens sida 439) kan ha varit det vi nuförtiden benämner gay? Han var inte gift, hade inga barn och verkar inte ha haft några kvinnoaffärer så långt man kan utläsa ur din bok, Gerhard. På den tiden, mitten av 1800-talet, sågs det knappast med blida ögon på någon med den läggningen. Det var helt enkelt både förbjudet och straffbart vad jag kunnat få fram. Med mycket kännbara straff.
Kan han ha gjort närmanden mot några underlydande besättningsmän under färden till Kapstaden eller vid det nästan två månader långa uppehållet där (se sidan 386f)? På ett skepp med enbart män?
Någon form av straff måste utmätas. Slita spö, kölhalas, tvingas klättra allra högst upp i en mast… Eller blev han helt enkelt ihjälslagen och kastad över bord? Med hela besättningens goda minne och överenskomna tystnad.
Jag bara gissar. Någonting hemskt måste trots allt ha drabbat honom känns det som. En sjukdom, en dödlig smitta?
Det borde ha funnits anteckningar om det i skeppsdagboken, men den saknas ju (se sidan 395). Och ingenting nedtecknat har återfunnits. Sedan att hans namn till och med är struket ur adelskalendern (se sidorna 10 och 396f) gör inte mysteriet mer begripligt.
Homosexualitet? Kan detta vara svaret på denna tragiska gåta: Hur och varför försvann Fredrik Hippolyte von Schantz?
Detta porträtt av mamman Amelie von Schantz, née Le Noble, är utfört av FH. Bilden finns med på sidan 450 i boken. Men var också de två tavlorna i Amelies barnbarn Sigrids bouppteckning utförda av FH?
I en bouppteckning från 1941 efter FH:s bror Alexanders dotter Sigrid Forssell (1856-09-23–1940-11-21) finns två tavlor upptagna. De är egentligen boets enda föremål med något värde. Objekten har fått tilläggsinformationen ”Le Noble”, vilket var namnet på den avlidnas farmor som flicka – Amelie Judith von Schantz, född Le Noble (se bokens sida 447). Tavlorna är upptagna till ett sammanlagt värde av 400 kr.
Men vart tog dessa två tavlor sedan vägen?
Dödsboet uppgavs av Sigrids make Filip Forssell (1861-10-17–1941-11-19). Hennes skulder översteg tillgångarna och sådana ärvdes ju inte ens på FH:s tid. Så man kan fråga sig vad som hände med tavlorna. Såldes de eller erhöll maken dem ändå?
Änkemannen avlider året efter hustrun. Men i bouppteckningen efter honom nämns inget om några tavlor (AID v507873.b3340.s142). Tvärtom uppvisar också den ett stort underskott. Filip själv stod dessutom som ”omhändertagen för full försörjning av fattigvården” i ett av Lidingö stads ålderdomshem.
Äktenskapet var barnlöst, varför det efter Filip inte fanns några dödsbodelägare. Boet hade i stället uppgivits av föreståndarinnan för ålderdomshemmet, en Syster Maj Åmell.
Hade Sigrids tavlor ändå övertagits av den överlevande maken? Fick de senare bli kvar på ålderdomshemmet när Filip avlidit? Och i så fall, vad hände sedan den dag då ålderdomshemmet i fråga lades ned?
Så frågan till bloggens läsare lyder:
Hur går man vidare i jakten på två porträtt – högst troligt ur FH:s hand – föreställande hans egen mamma?
Så är den äntligen sjösatt. Samtidigt som samhället öppnar upp efter den långvariga coronapandemin, släpper jag den blogg som följer på utgivningen av min bok Mannen som försvann. Både bok och blogg om den mystiske Fredrik Hippolyte von Schantz och hans märkliga lilla konstverk finns nu till allmänt beskådande.
I mitt första inlägg vill jag här främst tacka Gabrielle Roland Waldén från Stockholm för hennes uppoffrande arbete med hela upplägget och den struktur som bloggen har fått. Den är byggd på hennes mer än decennielånga erfarenhet av egna bloggar så jag känner mig både trygg och tacksam.
Vad Christian Kindblad betytt för boken har Gabrielle betytt för bloggen. Utan hennes handfasta hjälp hade det helt enkelt inte blivit någon blogg. Hon hade redan tidigt försett boken med två fotografier, ett med två dykdalber i Stockholms inre farvatten som ren prydnad (se bokens sida 379) och ett annat som bidrag till analysen av vad tavlans rödtoppiga hus på Beckholmen kunde tänkas vara (se sidan 183).
Gabrielles dykdalber har också här ovan fått pryda vinjettbilden till bloggen. Dykdalberna finns absolut inte där för att stöta bort och styra undan de inlägg som förhoppningsvis kommer att droppa in. Tvärtom.
Någon kioskvältare har förstås boken inte blivit och bloggen blir helt säkert näst intill osynlig i universum, även om den nu existerar i bloggosfären. Min egen uppgift är att göra den allmänt bekant och lättfunnen, för att attrahera inlägg och synpunkter till hjälp med analysen av konstnären/sjömannen och hans märkliga lilla tavla.
Falsterbo i oktober 2021 Gerhard Schönbeck
Mannen som försvann
Det är rubriken på den bok jag skrivit och som publicerades 2021 – en över 500 sidor tjock forskningsrapport, som behandlar märkliga upptäckter i Fredrik Hippolyte von Schantz kölvatten. Men nu är det också dags för en blogg, för uppföljning av forskningsdata.
Vem var Fredrik Hippolyte von Schantz? Han föddes i Stockholm 1829, utbildade sig och arbetade inom sjöfart och var dessutom konstnärligt lagd. Sorgligt nog fick han ett ganska kort liv. Han förolyckades till sjöss utanför Godahoppsudden bara 35 år gammal. I boken kallar jag honom för enkelhetens skull FH, och det gör jag även i bloggen.
Upprinnelse till boken är en mycket liten akvarell som FH målat och som funnits i min släkt. I dag är den i min ägo. Det är en miniatyr i storlek ca 9×5 cm. Motivet förbryllade mig. Vad visade akvarellen? Var det ett motiv i Stockholm eller från någon annanstans? Och om det var Stockholm, var hade då FH stått när han målade akvarellen? Läs mer om detta lilla konstverk under sidan TAVLAN.
Förstoring av akvarellen som i verkligheten är mycket liten, ca 9×5 cm.
Min forskning om den lilla akvarellen ledde alltså till att det blev en hel bok. Jag har inte alla svar, säkerligen finns det mer att utröna ur denna bild. Bloggen har jag skapat för att kunna analysera och diskutera underligheter, tveksamheter och felaktigheter i boken. Jag vill mycket gärna ha kommentarer och synpunkter, både på boken och på de inlägg jag gör i bloggen.
Hippolytes blogg 