Trots att vi vet att huvudpersonens egentliga tilltalsnamn var Fredrik, så har hans lite ovanliga andranamn Hippolyte fått namnge denna blogg. Och liksom i boken betecknas han även här helt kort med sina initialer FH.

Frågeställningar som ännu inte besvarats rör framför allt två områden. Det gäller först ett antal märkligheter kring FH:s liv och död, men också tavlans återstående hemligheter. Bokens kapitel 241 beskriver i breda ordalag vilka utgångspunkterna här är.

Men även annat behandlas i bloggen. Inte minst vad som kommit fram om Beckholmen under andra delen av 1800-talet har bedömts som värt att diskutera. Förutom ett separat uppslag här, så har också ett särtryck om Beckholmen skapats. I en 28-sidig uppsats finns all framforskad ny information om bostadsbebyggelsen på ön samlad i en lättöverskådlig och sammanhållen form. Även andra delar av hur Stockholm såg ut på 1800-talet kan avhandlas i bloggen, Stockholmiana, liksom ämnet sjöfart på FH:s tid.

Det kan förvisso vara svårt att delta i debatten om man inte läst hela boken, men kanske är det ändå den oinvigde som kommer fram med lösningarna.

Välkommen till Hippolytes blogg på https://hippolytes.blog

Först ett tack!

Så är den äntligen sjösatt. Samtidigt som samhället öppnar upp efter den långvariga coronapandemin, släpper jag den blogg som följer på utgivningen av min bok Mannen som försvann. Både bok och blogg om den mystiske Fredrik Hippolyte von Schantz och hans märkliga lilla konstverk finns nu till allmänt beskådande. 

I mitt första inlägg vill jag här främst tacka Gabrielle Roland Waldén från Stockholm för hennes uppoffrande arbete med hela upplägget och den struktur som bloggen har fått. Den är byggd på hennes mer än decennielånga erfarenhet av egna bloggar, så jag känner mig både trygg och tacksam.

Vad Christian Kindblad betytt för boken har Gabrielle betytt för bloggen. Utan hennes handfasta hjälp hade det helt enkelt inte blivit någon blogg. Hon hade redan tidigare försett boken med två fotografier, ett med två dykdalber i Stockholms inre farvatten som ren prydnad (se bokens sida 379) och ett annat som bidrag till analysen av vad tavlans rödtoppiga hus på Beckholmen kunde tänkas vara (se sidan 183).

Gabrielles dykdalber har också fått pryda vinjettbilden till bloggen. Dessa finns absolut inte där för att stöta bort och styra undan de inlägg som förhoppningsvis kommer att droppa in. Tvärtom.

Någon kioskvältare har förstås boken inte blivit och bloggen blir helt säkert näst intill osynlig i universum, även om den nu existerar i bloggosfären. Min egen uppgift är att göra den allmänt bekant och lättfunnen för att attrahera inlägg och synpunkter till stöd för vidare analys av konstnären/sjömannen och hans märkvärdiga lilla tavla.  

Falsterbo i oktober 2021
Gerhard Schönbeck