Ett märkligt sammanträffande – L.A. Bång och Hippolyte möts på nytt!

Det har kommit ett dråpligt inlägg till Hippolytes blogg. Avsändare är Bo Jershed i Göteborg, en god vän som många gånger varit mig behjälplig i min forskning. Förutom att vara en erfaren sjöfartshistorisk skribent och webbredaktör för tidskriften Länspumpen har han bland annat skrivit baksidestexten till min uppsats ”Beckholmen – Djurgårdens inte helt okända ö”, som släpps senare i år. Och nu till denna mycket märkliga historia.

Du som inte kan stilla din nyfikenhet utan vill dyka direkt in i Bos insändare skall med lätthet hoppa över nedanstående rader och gå till punkt 3. Nu skall jag nämligen introducera namnen Hippolyte och L.A. Bång för att underlätta förståelsen av sammanhangen för er som ännu inte hunnit läsa min bok Mannen som försvann. 


1.  Hippolyte eller Hippolyta
Huvudpersonen i min bok hette alltså Fredrik Hippolyte von Schantz. Innan jag kom fram till att tilltalsnamnet faktiskt var Fredrik kallade jag honom helt sonika bara för FH. Detta för att slippa upprepa om och om igen de båda långa förnamnen i en bok på över 500 sidor.

Varför FH:s andranamn var Hippolyte har jag inte kunnat lista ut. Idag finns det inte en enda svensk person med detta tilltalsnamn. Och på FH:s pappas sida har aldrig någon annan någonsin burit detta namn. 

FH:s mamma var fransyska och båda morföräldrarna kom också från Frankrike, så det är troligen därifrån namnet på huvudpersonen kommer. Där existerar Hippolyte både som kvinnligt och manligt förnamn – och faktiskt även som efternamn.

I Frankrike är det den maskulina formen som är vanligast, medan det är tvärtom i namnets ursprungsland Grekland. Hippolýte (eller Hippolyta) är nämligen från början namnet på en kvinna. I den grekiska mytologin var hon och hennes tre systrar döttrar till guden Aresette och själv blev hon så småningom drottning över Amasonerna. Den grekiska mytologin omfattar också en maskulin form av namnet. Det bars av guden och hjälten Hippólytos, hästlössläpparen.

2.  L.A. Bång
L.A. Bång
 var namnet på det sista fartyg som FH seglade med. Det var som förstestyrman på detta skepp han den 10 november 1864 under mystiska omständigheter omkom i en olyckshändelse, föll överbord och drunknade. Det skedde bara efter några timmars färd från Kapstaden. Resans mål var Batavia (Jakarta) i dagens Indonesien. 

Namnet L.A. Bång står för Lars Augustin Bång, en mycket framgångsrik skeppsbyggmästare och redare från Gävle i mitten av 1800-talet.


3.  Bo Jershed
från Göteborg, äntligen släpper jag iväg din historia:

”När fartyget L.A. Bång återkom till Europa efter den olycksaliga resan hade redaren Johan Holm i Stockholm gått i konkurs. Fartygets panthavare tog över fartyget i Amsterdam och förde det till London där hon såldes den 12 oktober 1865. 

Oklart vem som köpte henne men hon chartrades direkt av Houlder Brothers and Company och sattes in på deras Melbourne Line. 

Här blev hon systerfartyg med Hippolyta som man kan se av nedanstående annons införd den 4 november 1865 i den engelska tidningen Bee-Hive

Vad hände sedan? 

Nja, det gick inte så bra för vår L.A. Bång. Den 27 november 1865 lämnade hon London med gods och 25 passagerare. Men på grund av svårt läckage blev hon den 3 december tvungen att gå in till Plymouth för reparation. Den 12 februari kom hon iväg igen och anlände till Melbourne den 3 juni 1866. Väl framkommen åtalades och bötfälldes kaptenen av immigrationsmyndigheterna för dålig kosthållning efter klagomål från passagerarna. Dessa tillerkändes även en viss kompensation. 

Den 27 juli utklarerades L.A. Bång i barlast för Callao (i Peru), troligen för att hämta en guanolast på Chinchaöarna utanför den peruanska sydvästkusten, för transport till England. Den 4 januari 1867 meddelades från Callao att L.A. Bång återvänt dit i skadat tillstånd. Efter besiktning beslöts att kondemnera fartyget och sälja det på plats. 

För Hippolyta gick det bättre. Hon var byggd i järn (L.A. Bång var byggd i furu) i ungefär samma storlek och hade också tio år på nacken. Hon gav sig iväg från London 18 dagar efter L.A. Bång och anlände till Melbourne den 19 mars 1866. Sedan skilde sig deras vägar. Hippolyta seglade på världshaven ända fram till 1893 då hon, under norsk flagg, den 23 augusti förliste i en svår storm på Nordatlanten. Hon var då på resa från Apalachicola, Florida till Buenos Aires. Besättningen kunde lyckligtvis räddas av en förbipasserande ångare.” 

4.  Post scriptum
Tack Bo för denna underbart märkliga historia!

Slumpen präglar så klart stora delar av våra liv, men när den förekommer i litteraturen så upplevs den inte längre som bara slumpartad, utan dessutom som betydelsebärande – eller kanske som alltför osannolik.

Visst inträffade Fredrik Hippolytes fatala olycka ombord på L.A. Bång för långt mer än hundrafemtio år sedan, vid en resa från Afrika till Asien. Men redan året därpå ligger samma fartyg förtöjt i hamnen i London bredvid ett systerfartyg. Fartyget ifråga bär märkligt nog namnet Hippolyta. Båda är klipperskepp, lastade med gods och emigranter destinerade från Europa till Australien, på andra sidan jordklotet.

Osannolika händelser har vi alla upplevt. De förekommer i verkligheten och är helt enkelt något som sker lite då och då. Men tillfälligheternas spel med överraskande sammanträffanden som det Bo Jershed här relaterat måste beskrivas som just slumpartade och inte som betydelsebärande. Eller …

It was a small world even then, men någon måtta får det väl ändå vara med sammanträffanden.

Efterlysning

I den uppsats om bostadsutvecklingen på norra Beckholmen som inom kort kommer att publiceras, men också visas på bloggen, vädjar jag om assistans. Jag behöver extern hjälp med några av mina kvarvarande egna specifika frågor rörande bebyggelsen på ön. Främst rör det problematiken kring ett bostadshus som ingen tycks ha varit medveten om att det över huvud taget existerat. Det gäller det så kallade Boningshuset, som uppsatsen i stor utsträckning handlar om. Huset revs 1894 där det låg allra högst upp i nordost mot Beckholmssundet till (i röd ellips), nordväst om Tjärmästarbostället (i blå rektangel).

Frågorna lyder:

  1. Var det 1849 eller 1850 som Boningshuset byggdes?
  2. Vad kan det vara för verksamhet som förekom i eller nära Boningshuset?
    Detta fångades upp av von Schantz på hans lilla tavla. Urlippet här ovan
    kommer från hans konstverk och året var 1851.

Det är speciellt dessa frågor som jag vill få hjälp med. Men är det så att någon också med säkerhet vet exakt vilket år Tjärmästarbostället fick sin förlängning eller om Lilla lusthuset flyttades mer än en gång, så tas uppgifterna naturligtvis emot med glädje.

Ett problem som ständigt uppstått i min forskning har varit att somliga påträffade bilder haft en kvalitet som gjort dem omöjliga för tryck på papper. Om de i stället visas digitalt här på bloggen kan de kanske ändå påvisa fakta som inget annat kan.

Som exempel visas här en bild på Boningshuset. Inte för att den besvarar spörsmålen eller avslöjar några nya fakta, med den demonstrerar hur en digital visning kan framhäva detaljer som tryckpressarna inte tycks förmå.

Tavlan är målad av Alfred M Bergström (1869–1930), akvarellist och etsare och professor vid Konstakademien i Stockholm. Den suddiga bilden nedan till vänster ingår i ett reportage i Svenska Dagbladet 21 september 1927. Till vänster ses hela tavlan, till höger ett uppförstorat urklipp som visar Tjärmästarbostället med sin utbyggda förlängning åt nordväst. I den gula rektangeln ser man litet av Boningshusets nordöstra del.

Eftersom konstnären i sin bild också fått med den senare byggnaden måste illustrationen ha tillkommit något eller några år före 1894, det år då huset revs. Trots mycket sökande har originalbilden inte gått att spåra.

För vidare instruktion och för att komma till uppsatsen klicka på sidan Särtryck om Beckholmen i menyraden högst upp på denna sida.

Falsterbo 26 juli 2022
Gerhard Schönbeck

Varför nämner arkiven inte olyckan?

Bloggadministratörens inlägg till ‘Fråga experten’, Släkthistoria 4/2020:

Den 35-årige Fredrik Hippolyte von Schantz seglade 1864 med fullriggaren L A Bång från Cardiff i Wales till Kapstaden i Sydafrika och sedan vidare mot Batavia (idag Jakarta, Indonesien). Kort efter avresan från Kapstaden omkom von Schantz i en olycka.

Det finns en rapport om olyckan från konsuln i Batavia, men annars inget spår vare sig i sjömanshusarkiv, kyrkoarkiv, UD:s eller Kommerskollegiets arkiv.

Kan det finnas en försäkring som kastar ljus över händelsen?

Enkel fråga: Vad kostade det och hur betalade han?

Betalningsmedel och lån i Göteborg julen 1850?
Hur försäljningen vid Fisktorget i Göteborg såg ut vid halvsekelskiftet 1850 kan man lätt föreställa sig. Gummorna med sina hucklen, deras handhavande av kärror med sill och deras hantering av mynt och sedlar. Byteshandeln hade gradvis försvunnit, men fanns det en fungerande penningekonomi och en kreditmarknad också för privatpersoner? Många banker fanns det, men var de öppna under mellandagarna? Hade vanligt folk tillgång till dessa?

FH hade återkommit till hemlandet efter närmare tre år i Sydamerika. Hade han kanske haft ett kapital med sig ut, som nu kom väl till pass inför sista delen av hemresan, till mamman i Stockholm? En sedelbunt riksdaler banco? Sådana sedlar fanns utgivna av ett flertal privatbanker med egen sedelutgivning.

Man hade väl förväntat sig att FH vid ankomsten till Göteborg skulle kurera sig vid stadens sjömanshem. Men nej, i stället tog han in på Bloms Hôtel (se bokens sida 249) och det kom säkert inte gratis. Hur betalade han för sig? Något kreditkort hade han ju inte. Varken Forex eller SMS-lån fanns ännu att tillgå. Ett reverslån, ett handlån, en försträckning med en sedelbunt riksdaler banco? Mig veterligt hade han varken släktingar eller vänner i staden? 

Om ett lån i stället upptogs, hur identifierade och legitimerade han sig då, utan vare sig BankID eller fotolegitimation? Med passet?

Många är mina försök att ta reda på hur bank- och betalningssystemen fungerade i Sverige på den här tiden. Men inte ens institutionerna för ekonomisk historia vid våra universitet tycks ha en aning. Synnerligen märkligt! Köpte måhända FH både resa och logi på kredit? 

Förutom betalning av hotellräkningen hade FH avgiften för en färdbiljett med hästskjuts hela sträckan upp till Stockholm att reglera. En sådan löd det året på 33:16 riksdaler banco i täckt vagn, motsvarande cirka 4 100 kronor (se sidan 271). Och utöver detta krävdes så klart pengar till övernattningarna på ett antal gästgiverier.

Så varifrån fick FH ett tillräckligt stort och snabbt kapital? Kan Göteborgs sjömanshus ha förmedlat kontakter?

Hur gick det till?

Homosexualitet – orsak till ond bråd död?

Följande inlägg har droppat in från Peo Lovén i Bara, pensionär och tidigare produktionsdirektör på tidningen Sydsvenskan.

Det är som en renodlad detektivroman. Alla ingredienser finns med. Inte minst en försvunnen kropp. Och inte vem som helst. Huvudpersonen själv. På väg till Batavia i det som numera heter Indonesien. Han försvinner nästan så långt söderut man på den tiden kunde komma utan att riskera både fartyg och manskap. Likväl försvinner Fredrik Hippolyte von Schantz där söder om Godahoppsudden. 

Vilken ironi, förresten. En tanke som smugit sig på är denna: Kan det vara så att denne enligt mångas utsago mycket vackre man (se bokens sida 439) kan ha varit det vi nuförtiden benämner gay? Han var inte gift, hade inga barn och verkar inte ha haft några kvinnoaffärer så långt man kan utläsa ur din bok, Gerhard. På den tiden, mitten av 1800-talet, sågs det knappast med blida ögon på någon med den läggningen. Det var helt enkelt både förbjudet och straffbart vad jag kunnat få fram. Med mycket kännbara straff.

Kan han ha gjort närmanden mot några underlydande besättningsmän under färden till Kapstaden eller vid det nästan två månader långa uppehållet där (se sidan 386f)? På ett skepp med enbart män?

Någon form av straff måste utmätas. Slita spö, kölhalas, tvingas klättra allra högst upp i en mast… Eller blev han helt enkelt ihjälslagen och kastad över bord? Med hela besättningens goda minne och överenskomna tystnad.

Jag bara gissar. Någonting hemskt måste trots allt ha drabbat honom känns det som. En sjukdom, en dödlig smitta?

Det borde ha funnits anteckningar om det i skeppsdagboken, men den saknas ju (se sidan 395). Och ingenting nedtecknat har återfunnits. Sedan att hans namn till och med är struket ur adelskalendern (se sidorna 10 och 396f) gör inte mysteriet mer begripligt.

Homosexualitet? Kan detta vara svaret på denna tragiska gåta: Hur och varför försvann Fredrik Hippolyte von Schantz?

Såghusets placering

Åter ett inlägg till bloggen från Steinar Marvik, tidigare arkivarie vid det interkommunala arkivet IKA Kongsberg i Norge. Nu gällde det ett möjligt svar på ett av mysterierna med FH:s tavla: Är det Såghuset man ser i mitten av tavlan? En sådan anläggning och byggnad låg definitivt på varvsplatsen under näst intill ett helt sekel, fram till 1864 då det revs (se appendix 10, sidan 498). 

Men märkligt nog tycks Såghuset saknas på två andra illustrationer över Djurgårdswarfvet som visas i boken (se sidorna 150 och 163). Varför?

Steinar Marvik uttrycker sig så här:

Det såkalte Såghuset er et annet problem (side 498). Fra Kastellholmen kan det umulig ligge i siktelinjen mot Stora kanonslupskjulet. Men fra Beckholmen vil det få det store huset bak seg og fortøyde seilskip foran seg. Dette vil gjøre maleriet enda mer ”umulig” enn tidligere konkludert.

Det kan hende at tiden mellom skisser og maleri har bleket virkeligheten?

Men kan det verkligen ha varit så som Marvik här låter påskina, att det var från Beckholmen som FH avbildade Såghuset? Jovisst kan det stämma. FH kan ju mycket väl till sin slutprodukt ha valt en kombination med Såghuset visat från Beckholmen och Stora kanonslupskjulet från Skeppsholmen (med det senare förlagt på platsen för Stora stenskjulet, fast vinkelrätt däremot). För nu, efter ytterligare en noggrann granskning av FH:s tavla, kan det konstateras att Såghuset inte är placerat framför, utan till höger om och något bortom den avlånga byggnaden. Som Marvik nämnde kan förstås nya byggnader under perioden både ha tillkommit och försvunnit. Alternativt kan FH helt sonika valt att bara placera Såghuset bredvid Stora kanonslupskjulet. En intressant observation! 

Liksom vid fastställandet av tidpunkten för själva tavlans tillblivelse (se Marviks blogginlägg nedan, från 24 oktober), påtalas här att förändringar i bebyggelsen kan ha skett mellan de olika tillfällen då skisserna skapades, fram till när själva miniatyrakvarellen målades. För visst är det (det troliga) Såghuset man ser på FH:s tavla, bortom några förtöjda fartyg, men framför en stor, avlång byggnad (se klippet ovan). 

Marvik menar att FH kan ha befunnit sig på Beckholmen när han framställde sin skiss över Såghuset. Därifrån skulle det nämligen ha sett ut just så här. Det skulle samtidigt innebära ytterligare en observationsplats för FH – utöver de fyra eller fem som tidigare visats i boken (se sidan 435) – allt för att dra upp skisser inför den slutgiltiga kompositionen. Inte omöjligt alls. 

Jag hade tidigare varit osäker om Såghuset verkligen kunde ha varit synligt från Kastellholmen (se appendix 10, sidan 498). Men på nedanstående två kartbilder från 1836 respektive 1863, liksom på bokens alla övriga kartor över Saltsjön från mitten av 1800-talet, framgår det klart att man till och med uppe från kastellplatsen – alltså mitt på holmen – inte skulle kunnat ha missat Såghuset. Det kan omöjligen ha varit skymt! 

Ytterligare hypoteser, alternativ och synpunkter sökes

Det rödtoppiga Boningshuset

Ännu ett inlägg till bloggen från Steinar Marvik, pensionerad arkivarie vid det interkommunala arkivet IKA Kongsberg (Norge). Denna gång gällde det en möjlig lösning på gåtan gällande den starka rökutvecklingen från det rödtoppiga huset. Den emanerade från den byggnad som jag genom min forskning kunna visa vara det så kallade Boningshuset

Men nu ställde Steinar Marvik allt detta på ända genom följande utlåtande:

[…] Selve maleriet en «umulig» konstruksjon som er sammensatt av 4-6 forskjellige skisser. Disse kan ha vært laget i forskjellige tider og flere år før selve maleriet. 

Det røde huset kan dermed ha vært eldre enn kartet fra 1848. Kart fra 1836 (side 434) viser et lite hus. Om bruken er ukjent kan kanskje røyken forklares ut fra en eller annen virksomhet?

Även om reflexionen ovan inte skulle komma att spegla hur det verkligen förhöll sig, så skulle möjligheten dock ha funnits. Det hade ju tidigare, i samband med fastställandet av tidpunkten för tavlans tillkomst, kunnat konstateras att de skisser FH baserade sin akvarell på inte med nödvändighet behövde ha skapats tidigare samma år (se Marviks blogginlägg nedan, 24 oktober). De kan mycket väl ha utförts långt tidigare och dessutom under flera olika år.  

Alltså: Det har i boken visats att det tidigare faktiskt låg ett annat hus där (se appendix 9, sidan 497). Men inte heller för ett sådant alternativ har det gått att få ett klart besked om vad för slags verksamhet som möjligen kan ha bedrivits där. Så även om Steinar Marvik har helt rätt i att en annan byggnad låg på platsen – en som FH då kanske skissade – så är den verksamhet som utövades där och som gav upphov till det våldsamma rökutsläppet, ännu helt okänd. Tjärbränning på Beckholmen?

Den karta över Beckholmen från 1848 som Marvik relaterar till är säkerligen med verkligheten helt överensstämmande (se sidan 156). Den saknar helt klart en byggnad på den plats där det rödtoppiga Boningshuset strax efteråt kom att resas. Om FH:s skisser nu tillkommit något eller några år före 1848 skulle det mycket väl på platsen då ha kunnat ligga ett helt annat hus. Så hade det gjort åtminstone 1828 (se sidan 163 ff), men också 1846 (se sidan 418f). Var det kanske denna byggnad som FH skissade och senare visade på sin lilla tavla? Detta alternativ har tidigare behandlats i boken (se sidorna 418 ff) och då inte avvisats. 

Spörsmålet kvarstår: Vad var det som föranledde det kraftiga rökmolnet?

Öresundstullen slutdiskuterad?

Som svar på blogginlägget om Öresundstullen från den 12 oktober (samt kommentaren den 16 oktober) – se nedan – följer här ett inlägg från Bo Jershed, sjöfartshistorisk skribent och webbredaktör:

[…] tar upp det här med Öresundstullen och saknade fartygsnamn. Ja, det är många som undrar och jag har också fått den frågan. 

Den mest troliga förklaringen är väl att namnet inte bedömdes som relevant av tullen. Det var ju den namngivna skepparen som skulle betala och det gjorde han ju antingen från sin skeppskassa eller med hjälp av sin agent i Helsingör. Sedan fanns det ju också i dagstidningarna (åtminstone på senare tid) rapporter om Öresundspassager och i dessa rapporter angavs både fartyget, skepparen, last och varifrån/varthän. Skulle tro att dessa rapporter kom från någon av agenterna eller rent av från vicekonsuln där. 

Ett sätt att få reda på fartygsnamnen är att samköra Öresundstullen med fribrevsregistret.

Liknande synpunkter har också framförts av specialister vid universitet i Groningen som arbetat med de danska arkiven och som framlagt samma argument som vara det mest sannolika. Därmed får Bos ord sätta streck i debatten.

Tavlans tillkomstår – 1851?      

Enligt boken är det högst sannolikt att FH skapade sin tavla år 1851 (se sidan 173). Enligt uteslutningsmetoden var det då han hemma i sin enskildhet torde ha sammanställt ett antal tidigare utförda skisser till en enda liten bild i form av den tavla som boken avhandlar.

Denna tolkning har nu utmanats av Steinar Marvik, tidigare arkivarie vid IKA – Interkommunalt arkiv Kongsberg i Norge, som i ett tackbrev för boken påpekar några alternativa lösningar till ett par av de slutsatser som är presenterade i boken. Hans inlägg till bloggen lyder:

Bokens analyse av maleriet er spennende lesning. Men, som det også konkluderes av forfatteren, er det en ”umulig” konstruksjon som er sammensatt av 4-6 forskjellige skisser. Disse kan ha vært laget i forskjellige tider og flere år før selve maleriet.

Ifølge boken (side 126f og 142) var Fredrik von Schantz trolig på kunstakademi rundt 1845-1846 (side 480f). Det kan ha vært et perfekt tidspunkt for skissearbeid. Selve maleriet han ha vært utført flere år senere, kanskje som fritidsaktivitet mens han var til sjøs?

Vad svarar man på detta? Steinar Marviks slutsats kan mycket väl stämma. FH:s konstnärliga talang hade ju upptäckts redan i mitten av hans tonår, om vilket noteringen i matrikeln från Nicolai apologistskola vittnar (se sidan 125f). Det var i den som Fria Konstakademien står omnämnd, redan 1845.

De många skisserna till akvarellen kan sedan ha skapats vid flera olika tillfällen över åren i slutet av 1840-talet, för att långt senare ha sammanställts. Enligt Marviks alternativ behöver akvarellfärgerna inte ha plockats fram förrän långt, långt senare. Det skulle så klart även kunnat ha skett 1851, det vill säga det år som tidigare fastslagits som mest troligt.

Ytterligare hypoteser, alternativ och synpunkter efterlyses!