Hippolytes blogg

Insänt av Per-Olof Lovén den 12 februari 2023.

Visst är det en intressant analys du presenterar, samtidigt som du vädjar om fler synpunkter på dilemmat. Vad kan det då vara som åstadkommer den raka röken vid det röda huset på din lilla tavla?

Faktum är att du bland dina egna funderingar redan tycks ha funnit svaret, eller åtminstone en antydan därom. 

Först kanske det bör betonas att det i din bok Mannen som försvann tydligt framhålls att von Schantz lilla skapelse är ett konstverk – inte ett fotografi. Konstnärlig frihet kan ju ge upphov till allehanda egendomligheter. En rökpuff som aldrig funnits kan ändå ha målats in. Därutöver är det här frågan om ett mycket litet konstverk, en miniatyrakvarell, som dessutom utgör ett collage, sammansatt av bilder baserade på skisser från fem olika platser i området. 

Så till mitt inlägg:
I din kortfattade historik över de verksamheter som över tid bedrivits på Beckholmen ligger möjligen även svaret på din egen fråga. Du nämner hur den månghundraåriga tjärhanteringen där gradvis nedmonterades under första hälften av 1800-talet och att den successivt ersattes med en varvsindustri. Det var behovet av reparationsvarv för den växande ångbåtsflottan som låg bakom denna utveckling. 

Många var säkert de ångfartyg som togs till de nyanlagda torrdockorna på ön. Anna von Ajkay skriver i sin uppsats Beckholmen – Djurgårdens okända ö, att det år 1851 – alltså samma år som von Schantz framställde sin lilla tavla – reparerades inte mindre än 168 ång- och segelfartyg där. Så nog kan man tänka sig att det därför cirkulerade ett stort antal ångfartyg runt den lilla ön, på väg till eller från dockorna.

Den vy von Schantz hade när han från sydöstra Kastellholmen avbildade Beckholmen har du tidigare presenterat i din bok Mannen som försvann (sid 431). På ett nutida flygfoto har du ritat in exakt var det då nyuppförda Boningshuset var placerat.

Samma perspektiv framgår av vidstående klipp från C J Billmarks Fogelvue öfver Stockholm från slutet av 1860-talet (se bokpärmens främre insida). Boningshuset är här markerat i en vit ellips.

Vilken synvinkel konstnären hade beror så klart på var någonstans på sydöstra hörnet av Kastellholmen han befann sig. Det var mellan den norra och södra delen av Kolskjulet, en byggnad som då ännu inte var rest. Dessa perspektiv visas här i rött respektive svart. 

Men varifrån kom röken? Var det verkligen från Boningshusets skorsten eller från en plats bortom/bakom den byggnaden? 

Antag att panna och eldstad ombord ett koleldat ångfartyg hade renoverats eller bytts ut vid det då nyöppnade reparationsvarvet. Fartyget testkörs från dockan i söder och har nått Beckholmssundet i norr (till höger i bild), helt nära Beckholmsbron. Då skulle ju den kraftiga rökplymen på von Schantz tavla kunna få sin förklaring. 

Från Kastellholmsstranden är själva fartyget helt dolt för konstnären. Men en ordentlig rökpelare som från fartygets nyreparerade panna med full kraft slungas rakt upp i skyn skulle utan tvivel bli fullt synlig för von Schantz på andra sidan Saltsjön. 

Hur stark och kraftig en rökpelare från ett dåtida ångfartygs panna kunde se ut framgår av nedanstående bildkavalkad, också hämtad från C J Billmarks panoramabild. Fartvinden påverkar förstås röken som riktas bakåt, motsatt farkosternas färdriktning