Byggmästarbostället

– det riktiga namnet på rödtoppiga huset och Boningshuset

Nu ändrar jag namnet på det röda trähus (till höger) som ses mitt i bilden på FH:s miniatyrakvarell. Det gäller alltså den byggnad bortom vilken man ser en våldsam rökpuff skjuta rakt upp i skyn.

Från och med nu benämner jag det Byggmästarbostället. Inte för att FH någonsin gjorde det. Han var inte ens medveten om att denna beteckning skulle komma att dyka upp. Faktum är att den initialt tillkom först två årtionden efter hans död. Den uppkom till följd av yrkestillhörigheten för några individer som bebodde fastigheten i början på 1880-talet.

Tidigt i min forskning kallade jag byggnaden för ”det rödtoppiga huset”. Det var först efter att ha kommit över ett rivningsbeslut från 1894 (se boken, sidorna 178–179) som jag stötte på en annan beteckning, nämligen Boningshuset. Och så har jag kallat detta hus fram till idag.

Men nu, efter att ha djupdykt vidare i ärendet, stöter jag på nedanstående annons införd i Stockholms Dagblad den 24 februari 1883.

I texten sökes en ny hyresgäst till en specifik bostad på Beckholmen, benämnd just Byggmästarbostället.

Det framgår otvetydigt att det här måste röra sig om samma fastighet som jag så länge kallat Boningshuset. Det finns alltför många likheter för att det skulle kunna vara fråga om ett helt annat hus, eller…

Det visar sig för övrigt att lägenheten – men med stavningen Byggmästarebostället (med ett e infört inne i namnet) – samtidigt stått utannonserad hela sex gånger i lokaltidningen Stockholms Hyres-Lista:

Det offererade objektet benämns alltså Byggmästarbostället. Dess namn och storlek liksom omgivande faciliteter skvallrar om att det är en fordrande kundkrets uthyraren vänder sig till. Det kan förmodas vara en högt kvalificerad yrkesman inom varvsindustrin som man söker som ny hyresgäst.

Den person som hyresspekulanter ombedes vända sig till heter Carl Teodor Werner. Han var då högste chef för varvsverksamheten på Beckholmen och bar titeln dockmästare. Hans företrädare hade titulerats både dockmästare och Tjärhovsinspector. Epoken med tjärhantering var emellertid sedan länge över och ersatt med en ren varvsindustri. Men ända fram till 1872 förblev Tjärmästarbostället chefens tjänstebostad. Det året stod den pampiga Dockmästarbostaden – ibland kallad Stenvillan – inflyttningsklar högst upp på holmens krön. Dit hade Werner flyttat, men vem som övertagit hans gamla lägenhet i Tjärmästarbostället är obekant.

Efter att grundligt ha analyserat hyresannonserna för Byggmästarbostället och studerat alla samtida relevanta husförhörslängder och mantalsuppgifter står min slutsats klar. Under denna tid fanns det fyra bostadshus på Beckholmen, samtliga med adressen kvarteret Grönlandet nr 7, Beckholmen (Tjärhofvet). Skattemässigt tillhörde alla boende mantalsdistriktet Ladugårdsland Nedre, senare benämnt Rote 11. Men tyvärr hade de olika byggnaderna på ön inte separata husnummer.

Mitt resultat får betraktas som en kvalificerad gissning och baseras på att Boningshuset under ett antal år hyst följande hyresgäster:

1874–1878: Skeppsbyggmästare Severin Georg Jensen och dennes stora familj

1878–1881: Skeppsbyggmästaren Carl Isaak Cedergren med familj

Den sistnämnda familjen avflyttade därifrån den 20 oktober 1881 (AID: v85551.b970.s184). Någon direkt överlåtelse av hyreskontraktet till annan part har inte kunnat spåras. Bostaden förmodas därför ha stått outhyrd i ett år, vilket medför att även datum för publicering av annonserna tidsmässigt stämmer väl in.

Det är alltså yrkestitlarna på dessa hyresgäster som pekar mot hur beteckningen Byggmästarbostället en gång uppstod. När en ny skeppsbyggmästare med familj ersätter den tidigare i ett av husen så ligger det ju nära till hands att dra slutsatsen att det var vid detta tillfälle som det nya namnet på fastigheten myntades.

Föga förvånande är det därför att jag hävdar att det är just Byggmästarbostället som FH avbildat. Fastän han själv aldrig kom att höra talas om det namnet eller ens skulle kunna ha gissat sig till det, så kommer åtminstone jag att hädanefter hålla mig till denna benämning.

Falsterbo 12 mars 2023
Gerhard Schönbeck

Efterlysning

I den uppsats om bostadsutvecklingen på norra Beckholmen som inom kort kommer att publiceras, men också visas på bloggen, vädjar jag om assistans. Jag behöver extern hjälp med några av mina kvarvarande egna specifika frågor rörande bebyggelsen på ön. Främst rör det problematiken kring ett bostadshus som ingen tycks ha varit medveten om att det över huvud taget existerat. Det gäller det så kallade Boningshuset, som uppsatsen i stor utsträckning handlar om. Huset revs 1894 där det låg allra högst upp i nordost mot Beckholmssundet till (i röd ellips), nordväst om Tjärmästarbostället (i blå rektangel).

Frågorna lyder:

  1. Var det 1849 eller 1850 som Boningshuset byggdes?
  2. Vad kan det vara för verksamhet som förekom i eller nära Boningshuset?
    Detta fångades upp av von Schantz på hans lilla tavla. Urlippet här ovan
    kommer från hans konstverk och året var 1851.

Det är speciellt dessa frågor som jag vill få hjälp med. Men är det så att någon också med säkerhet vet exakt vilket år Tjärmästarbostället fick sin förlängning eller om Lilla lusthuset flyttades mer än en gång, så tas uppgifterna naturligtvis emot med glädje.

Ett problem som ständigt uppstått i min forskning har varit att somliga påträffade bilder haft en kvalitet som gjort dem omöjliga för tryck på papper. Om de i stället visas digitalt här på bloggen kan de kanske ändå påvisa fakta som inget annat kan.

Som exempel visas här en bild på Boningshuset. Inte för att den besvarar spörsmålen eller avslöjar några nya fakta, med den demonstrerar hur en digital visning kan framhäva detaljer som tryckpressarna inte tycks förmå.

Tavlan är målad av Alfred M Bergström (1869–1930), akvarellist och etsare och professor vid Konstakademien i Stockholm. Den suddiga bilden nedan till vänster ingår i ett reportage i Svenska Dagbladet 21 september 1927. Till vänster ses hela tavlan, till höger ett uppförstorat urklipp som visar Tjärmästarbostället med sin utbyggda förlängning åt nordväst. I den gula rektangeln ser man litet av Boningshusets nordöstra del.

Eftersom konstnären i sin bild också fått med den senare byggnaden måste illustrationen ha tillkommit något eller några år före 1894, det år då huset revs. Trots mycket sökande har originalbilden inte gått att spåra.

För vidare instruktion och för att komma till uppsatsen klicka på sidan Särtryck om Beckholmen i menyraden högst upp på denna sida.

Falsterbo 26 juli 2022
Gerhard Schönbeck

Det rödtoppiga Boningshuset

Ännu ett inlägg till bloggen från Steinar Marvik, pensionerad arkivarie vid det interkommunala arkivet IKA Kongsberg (Norge). Denna gång gällde det en möjlig lösning på gåtan gällande den starka rökutvecklingen från det rödtoppiga huset. Den emanerade från den byggnad som jag genom min forskning kunna visa vara det så kallade Boningshuset

Men nu ställde Steinar Marvik allt detta på ända genom följande utlåtande:

[…] Selve maleriet en «umulig» konstruksjon som er sammensatt av 4-6 forskjellige skisser. Disse kan ha vært laget i forskjellige tider og flere år før selve maleriet. 

Det røde huset kan dermed ha vært eldre enn kartet fra 1848. Kart fra 1836 (side 434) viser et lite hus. Om bruken er ukjent kan kanskje røyken forklares ut fra en eller annen virksomhet?

Även om reflexionen ovan inte skulle komma att spegla hur det verkligen förhöll sig, så skulle möjligheten dock ha funnits. Det hade ju tidigare, i samband med fastställandet av tidpunkten för tavlans tillkomst, kunnat konstateras att de skisser FH baserade sin akvarell på inte med nödvändighet behövde ha skapats tidigare samma år (se Marviks blogginlägg nedan, 24 oktober). De kan mycket väl ha utförts långt tidigare och dessutom under flera olika år.  

Alltså: Det har i boken visats att det tidigare faktiskt låg ett annat hus där (se appendix 9, sidan 497). Men inte heller för ett sådant alternativ har det gått att få ett klart besked om vad för slags verksamhet som möjligen kan ha bedrivits där. Så även om Steinar Marvik har helt rätt i att en annan byggnad låg på platsen – en som FH då kanske skissade – så är den verksamhet som utövades där och som gav upphov till det våldsamma rökutsläppet, ännu helt okänd. Tjärbränning på Beckholmen?

Den karta över Beckholmen från 1848 som Marvik relaterar till är säkerligen med verkligheten helt överensstämmande (se sidan 156). Den saknar helt klart en byggnad på den plats där det rödtoppiga Boningshuset strax efteråt kom att resas. Om FH:s skisser nu tillkommit något eller några år före 1848 skulle det mycket väl på platsen då ha kunnat ligga ett helt annat hus. Så hade det gjort åtminstone 1828 (se sidan 163 ff), men också 1846 (se sidan 418f). Var det kanske denna byggnad som FH skissade och senare visade på sin lilla tavla? Detta alternativ har tidigare behandlats i boken (se sidorna 418 ff) och då inte avvisats. 

Spörsmålet kvarstår: Vad var det som föranledde det kraftiga rökmolnet?