Rök utan eld?  Nej, inte ens då, år 1851.

Vädjan om hjälp

Min analys av motivet på en miniatyrakvarell från 1851 som jag en gång ärvde, resulterade i att fokus kom att hamna på ön Beckholmen, inne i Stockholms inre skärgård. I tavlans mitt (se nedan till vänster) ses en rödtimrad tvåvåningsbyggnad, ur vars skorsten en rejäl rökplym bolmar rakt upp i skyn (se förstoring till höger). Klädseln på besättningen ombord på den lilla segelskutan i mitten antyder sommarhalvår. Därför är det säkerligen inte i uppvärmningssyfte som en brasa har tänts i huset. Vad som utspelar sig där synes vara ett mysterium, varför en djupare fortsatt forskning krävs.

Det har visat sig att byggnaden som konstnären avbildade den där sommardagen 1851 var ett precis nyuppfört flerfamiljshus, benämnt Boningshuset. Men vad som utlöst den våldsamma rökutvecklingen har inte kunnat fastställas. 

Mysteriet med rökpelaren har medfört en fortsatt långvarig – och ännu resultatlös – forskning. För vilken typ av verksamhet har kunnat generera en sådan rökutveckling? 

Ansenlig tid har också ägnats studium av bostadsutvecklingen på ön. Flera nya upptäckter har framkommit, vilket medfört att öns historik till stora delar fått skrivas om. Detta har avhandlats separat i en uppsats med titeln Beckholmen – Djurgårdens inte helt okända ö (se separat flik ”Särtryck om Beckholmen” här på bloggen). Bland annat har det kunnat fastslås att den första Beckholmsbron blev rest samma år som Fredrik Hippolyte von Schantz skapade sin ovannämnda lilla tavla, nämligen 1851. Och till många experters stora förvåning har det konstaterats att Tjärmästarbostället fick sin förlängning mer än ett halvsekel tidigare än vad som ditintills hade ansetts vara fallet. 

Men orsaken till den kraftiga rökutvecklingen från Boningshuset har inte kunnat fastställas. Rökmolnen från tjärbränningen vid det gamla Djurgårdswarfvet (något till vänster om mitten på tavlan) döljer däremot i detta avseende inga hemligheter. Där pågår bottenskrapning, tjärbränning och drevning av ett kölhalat segelfartyg. 

Vad var det då som utspelade sig där uppe på Beckholmen? Vad kan det tänkas ha varit som utlöste ett sådant intensivt rökutsläpp? Elektriciteten togs inte i bruk i Stockholm förrän på 1890-talet, så bakomliggande orsak är säkert kol- eller vedeldning.  

Att rökmolnet emanerar från ett bageri eller kafferosteri kan avvisas, då inga sådana inrättningar någonsin legat på holmen. Inte heller någon smedja eller barberarstuga har existerat där. Idén att det i stället rörde sig om normalt kaffekokande avslås också. Visst, sådant gav säkerligen upphov till rökutveckling, men inte av så kraftigt slag; inte ens vid omfattande matlagning eller när annan hushållseldning krävdes, skulle ett sådant förlopp ha uppstått.

Måhända grundar sig rökmolnet i stället på konstnärens uppenbara fascination av eld och rök. Han manifesterade kanske detta med att måla dit ett ordentligt rökutsläpp, för att avspegla att någon form av industriell verksamhet förekom på platsen. Men vilken? Något fiskrökeri har inte kunnat spåras, inte heller ett tvätteri. En tvättstuga har dock legat i närheten av Boningshuset, nere vid bron, men det var först på 1890-talet. 

Men skulle inte en gemensam (men kanske ovanlig) stortvätt, en så kallad byk, orsaka en så pass kraftig rökpelare som den avbildade? Möjligtvis, men utsläppet kom i så fall knappast från Boningshusets skorsten. Snarare från en plats bortom fastigheten. Ett sådant alternativ har behandlats i boken Mannen som försvann – märkliga upptäckter i Fredrik Hippolyte von Schantz kölvatten (sidorna 462 och 465). Men nej, en sådan aktivitet ligger ändå knappast bakom den häftiga rökutvecklingen på bilden.

Under århundranden har ön Beckholmen utgjort en centralpunkt för den farliga och illaluktande hanteringen av beck och tjära. Där utfördes kvalitetsmärkning, sortering och lagring inför export av dessa betydelsefulla produkter. Men sedan Sverige år 1809 förlorat Finland, varifrån merparten av tjäran hade hämtats, hade verksamheten gradvis nedrustats och runt halvsekelsskiftet i princip nått vägs ände. Så det var förmodligen inte heller tjärbränning som gett upphov till rökutvecklingen. 

Tjärhanteringen på Beckholmen ersattes av en successivt expanderande varvsverksamhet. Behovet av ett reparationsvarv för den växande ångbåtsflottan kom väl till pass. Men varvsaktiviteterna förlades till de södra och östra delarna av ön och inte till nordsidan, där Boningshuset och samtliga övriga bostadsfastigheter var belägna.

Så vilken typ av verksamhet runt halvsekelskiftet 1850 kan ha fått det att bolma så? Det ryker inte bara häftigt. Rökmolnet tycks ha fått sin kraft och sitt omfång från en källa som verkligen utspyr rökmassor högt upp i skyn! Kan det vara så att utsläppet kommer från en annan källa, en eldstad belägen bortom Boningshuset? Alltså ingen rök ur själva skorstenen, utan från en härd, ugn eller spis lite längre bort. Svårt att urskilja på en miniatyr inte större än ett kreditkort.

Vad som visas på den lilla bilden indikerar troligtvis någon form av industriell aktivitet, med rökmoln från öppen eld med en intensiv rökutveckling. 

Men rökpelaren är och förblir ett mysterium. Fortsatt forskning måste till. 

Hjälp, vad kan det vara fråga om? 

En första recension

av min uppsats om Beckholmens bostadsutveckling dök upp i Djurgårdens hembygdsförenings medlemstidning  Djurgårdsbladet nr 4, i december 2022. Författare är tidskriftens chefredaktör Kerstin Lager, som under rubriken TRE AV BECKHOLMENS GAMLA BYGGNADSVERK skrivit följande:

”Beckholmen – Djurgårdens inte helt okända ö. Om tre gamla byggnadsverk på den norra delen av ön”. 
Uppsats av Gerhard Schönbeck, 2022. ISBN 978-91-527-4207-5.

Den miniatyrbild, inte större än ett visitkort, som 1851 målades av sjökaptenen Fredrik Hippolyte von Schantz, har förbryllat hans sentida släkting Gerhard Schönbeck.

I centrum av bilden står nämligen ett rödmålat hus med rök bolmande ur skorstenen. Huset står på Beckholmens norra kulle. Det är ett flerfamiljshus och boningshus. Men huset finns inte idag och är heller inte omnämnt i något historiskt källmaterial.

Detta leder till att Schönbeck börjar forska i Beckholmens historia. I sin uppsats fastställer Schönbeck inte bara boningshusets existens, vilket är en helt ny upptäckt, utan redovisar också nya uppgifter om det intilliggande Tjärmästarboställets nordvästra del, som är betydligt äldre än vad källorna anger. Det tredje byggnadsverk som Schönbeck funnit nya uppgifter om är Beckholmsbron, där han bevisar att den gängse uppfattningen om när den första bron byggdes inte stämmer.

Uppsatsen är som ett detektivarbete där Schönbeck hittar den ena pusselbiten efter den andra och noggrant prövar vilka slutsatser som kan dras. 

Schönbeck synar gamla kartor och målningar av Beckholmen och påträffar ett rivningsbeslut från 1894. Där nämns att boningshuset ska rivas och där anges också var det står i förhållande till andra hus, vilket för oss närmare svaret.

På en daguerrotypi, det äldsta, kända panoramafotografiet över Stockholm, står en byggnad som är snarlik boningshuset. Fotografiet är taget 1846. Men på en karta från 1848 finns inte boningshuset med. Däremot syns det på F B Österbergs pennteckning från cirka 1851, alldeles intill Tjärmästarbostället. Schönbeck kan således slutligen fastställa att boningshuset har byggts 1850 eller 1851. På samma pennteckning syns också Beckholmsbron. I sitt handkolorerade manuskript Om Djurgårds-Staden skriver F B Österberg att en gångbro uppfördes 1851. Dessförinnan fick man ropa ”Ro-båt!” när man ville komma över sundet. På vintern gick man över isen och när isen var osäker lades plankor ut. 

Vem påstod att forskning inte var spännande.

[Samtidigt utannonserades en guidad tur på Beckholmen till den 8 februari 2023].

Äntligen släppt

I mitten av oktober 2022 startade distributionen av särtrycket med titeln Beckholmen – Djurgårdens inte helt okända ö. Uppsatsen omfattar 38 sidor och bygger i huvudsak på material som framtagits i projektet kring boken Mannen som försvann. Resultatet av senare forskning med nya faktauppgifter kompletterar framställningen, liksom några nyupptäckta konstverk och samtida kartor. 

Det är huvudsakligen tre byggnadsverk från 1800-talet som avhandlas. Först gäller det den tillbyggnad och förlängning som det visat sig att det gamla Tjärmästarbostället fått långt, långt tidigare än vad som varit allmänt känt. Och så Beckholmsbron, vars ålder varit omtvistad, men nu kunnat fastställas. Slutligen framläggs bevis för att ett tidigare okänt flerfamiljshus för de nyanställda varvsarbetarna vid dockorna uppfördes vid halvsekelskiftet 1850. Det märkliga är att denna fastighet undsluppit alla så kallade experter. Den stod nämligen i sin prydno uppställd allra längst norrut på holmen under större delen av 1800-talets senare hälft och fanns dessutom inritad på dåtidens kartor över Djurgården och Beckholmen.

Efterlysning

I den uppsats om bostadsutvecklingen på norra Beckholmen som inom kort kommer att publiceras, men också visas på bloggen, vädjar jag om assistans. Jag behöver extern hjälp med några av mina kvarvarande egna specifika frågor rörande bebyggelsen på ön. Främst rör det problematiken kring ett bostadshus som ingen tycks ha varit medveten om att det över huvud taget existerat. Det gäller det så kallade Boningshuset, som uppsatsen i stor utsträckning handlar om. Huset revs 1894 där det låg allra högst upp i nordost mot Beckholmssundet till (i röd ellips), nordväst om Tjärmästarbostället (i blå rektangel).

Frågorna lyder:

  1. Var det 1849 eller 1850 som Boningshuset byggdes?
  2. Vad kan det vara för verksamhet som förekom i eller nära Boningshuset?
    Detta fångades upp av von Schantz på hans lilla tavla. Urlippet här ovan
    kommer från hans konstverk och året var 1851.

Det är speciellt dessa frågor som jag vill få hjälp med. Men är det så att någon också med säkerhet vet exakt vilket år Tjärmästarbostället fick sin förlängning eller om Lilla lusthuset flyttades mer än en gång, så tas uppgifterna naturligtvis emot med glädje.

Ett problem som ständigt uppstått i min forskning har varit att somliga påträffade bilder haft en kvalitet som gjort dem omöjliga för tryck på papper. Om de i stället visas digitalt här på bloggen kan de kanske ändå påvisa fakta som inget annat kan.

Som exempel visas här en bild på Boningshuset. Inte för att den besvarar spörsmålen eller avslöjar några nya fakta, med den demonstrerar hur en digital visning kan framhäva detaljer som tryckpressarna inte tycks förmå.

Tavlan är målad av Alfred M Bergström (1869–1930), akvarellist och etsare och professor vid Konstakademien i Stockholm. Den suddiga bilden nedan till vänster ingår i ett reportage i Svenska Dagbladet 21 september 1927. Till vänster ses hela tavlan, till höger ett uppförstorat urklipp som visar Tjärmästarbostället med sin utbyggda förlängning åt nordväst. I den gula rektangeln ser man litet av Boningshusets nordöstra del.

Eftersom konstnären i sin bild också fått med den senare byggnaden måste illustrationen ha tillkommit något eller några år före 1894, det år då huset revs. Trots mycket sökande har originalbilden inte gått att spåra.

För vidare instruktion och för att komma till uppsatsen klicka på sidan Särtryck om Beckholmen i menyraden högst upp på denna sida.

Falsterbo 26 juli 2022
Gerhard Schönbeck

Såghusets placering

Åter ett inlägg till bloggen från Steinar Marvik, tidigare arkivarie vid det interkommunala arkivet IKA Kongsberg i Norge. Nu gällde det ett möjligt svar på ett av mysterierna med FH:s tavla: Är det Såghuset man ser i mitten av tavlan? En sådan anläggning och byggnad låg definitivt på varvsplatsen under näst intill ett helt sekel, fram till 1864 då det revs (se appendix 10, sidan 498). 

Men märkligt nog tycks Såghuset saknas på två andra illustrationer över Djurgårdswarfvet som visas i boken (se sidorna 150 och 163). Varför?

Steinar Marvik uttrycker sig så här:

Det såkalte Såghuset er et annet problem (side 498). Fra Kastellholmen kan det umulig ligge i siktelinjen mot Stora kanonslupskjulet. Men fra Beckholmen vil det få det store huset bak seg og fortøyde seilskip foran seg. Dette vil gjøre maleriet enda mer ”umulig” enn tidligere konkludert.

Det kan hende at tiden mellom skisser og maleri har bleket virkeligheten?

Men kan det verkligen ha varit så som Marvik här låter påskina, att det var från Beckholmen som FH avbildade Såghuset? Jovisst kan det stämma. FH kan ju mycket väl till sin slutprodukt ha valt en kombination med Såghuset visat från Beckholmen och Stora kanonslupskjulet från Skeppsholmen (med det senare förlagt på platsen för Stora stenskjulet, fast vinkelrätt däremot). För nu, efter ytterligare en noggrann granskning av FH:s tavla, kan det konstateras att Såghuset inte är placerat framför, utan till höger om och något bortom den avlånga byggnaden. Som Marvik nämnde kan förstås nya byggnader under perioden både ha tillkommit och försvunnit. Alternativt kan FH helt sonika valt att bara placera Såghuset bredvid Stora kanonslupskjulet. En intressant observation! 

Liksom vid fastställandet av tidpunkten för själva tavlans tillblivelse (se Marviks blogginlägg nedan, från 24 oktober), påtalas här att förändringar i bebyggelsen kan ha skett mellan de olika tillfällen då skisserna skapades, fram till när själva miniatyrakvarellen målades. För visst är det (det troliga) Såghuset man ser på FH:s tavla, bortom några förtöjda fartyg, men framför en stor, avlång byggnad (se klippet ovan). 

Marvik menar att FH kan ha befunnit sig på Beckholmen när han framställde sin skiss över Såghuset. Därifrån skulle det nämligen ha sett ut just så här. Det skulle samtidigt innebära ytterligare en observationsplats för FH – utöver de fyra eller fem som tidigare visats i boken (se sidan 435) – allt för att dra upp skisser inför den slutgiltiga kompositionen. Inte omöjligt alls. 

Jag hade tidigare varit osäker om Såghuset verkligen kunde ha varit synligt från Kastellholmen (se appendix 10, sidan 498). Men på nedanstående två kartbilder från 1836 respektive 1863, liksom på bokens alla övriga kartor över Saltsjön från mitten av 1800-talet, framgår det klart att man till och med uppe från kastellplatsen – alltså mitt på holmen – inte skulle kunnat ha missat Såghuset. Det kan omöjligen ha varit skymt! 

Ytterligare hypoteser, alternativ och synpunkter sökes

Det rödtoppiga Boningshuset

Ännu ett inlägg till bloggen från Steinar Marvik, pensionerad arkivarie vid det interkommunala arkivet IKA Kongsberg (Norge). Denna gång gällde det en möjlig lösning på gåtan gällande den starka rökutvecklingen från det rödtoppiga huset. Den emanerade från den byggnad som jag genom min forskning kunna visa vara det så kallade Boningshuset

Men nu ställde Steinar Marvik allt detta på ända genom följande utlåtande:

[…] Selve maleriet en «umulig» konstruksjon som er sammensatt av 4-6 forskjellige skisser. Disse kan ha vært laget i forskjellige tider og flere år før selve maleriet. 

Det røde huset kan dermed ha vært eldre enn kartet fra 1848. Kart fra 1836 (side 434) viser et lite hus. Om bruken er ukjent kan kanskje røyken forklares ut fra en eller annen virksomhet?

Även om reflexionen ovan inte skulle komma att spegla hur det verkligen förhöll sig, så skulle möjligheten dock ha funnits. Det hade ju tidigare, i samband med fastställandet av tidpunkten för tavlans tillkomst, kunnat konstateras att de skisser FH baserade sin akvarell på inte med nödvändighet behövde ha skapats tidigare samma år (se Marviks blogginlägg nedan, 24 oktober). De kan mycket väl ha utförts långt tidigare och dessutom under flera olika år.  

Alltså: Det har i boken visats att det tidigare faktiskt låg ett annat hus där (se appendix 9, sidan 497). Men inte heller för ett sådant alternativ har det gått att få ett klart besked om vad för slags verksamhet som möjligen kan ha bedrivits där. Så även om Steinar Marvik har helt rätt i att en annan byggnad låg på platsen – en som FH då kanske skissade – så är den verksamhet som utövades där och som gav upphov till det våldsamma rökutsläppet, ännu helt okänd. Tjärbränning på Beckholmen?

Den karta över Beckholmen från 1848 som Marvik relaterar till är säkerligen med verkligheten helt överensstämmande (se sidan 156). Den saknar helt klart en byggnad på den plats där det rödtoppiga Boningshuset strax efteråt kom att resas. Om FH:s skisser nu tillkommit något eller några år före 1848 skulle det mycket väl på platsen då ha kunnat ligga ett helt annat hus. Så hade det gjort åtminstone 1828 (se sidan 163 ff), men också 1846 (se sidan 418f). Var det kanske denna byggnad som FH skissade och senare visade på sin lilla tavla? Detta alternativ har tidigare behandlats i boken (se sidorna 418 ff) och då inte avvisats. 

Spörsmålet kvarstår: Vad var det som föranledde det kraftiga rökmolnet?