Det rödtoppiga Boningshuset

Ännu ett inlägg till bloggen från Steinar Marvik, pensionerad arkivarie vid det interkommunala arkivet IKA Kongsberg (Norge). Denna gång gällde det en möjlig lösning på gåtan gällande den starka rökutvecklingen från det rödtoppiga huset. Den emanerade från den byggnad som jag genom min forskning kunna visa vara det så kallade Boningshuset

Men nu ställde Steinar Marvik allt detta på ända genom följande utlåtande:

[…] Selve maleriet en «umulig» konstruksjon som er sammensatt av 4-6 forskjellige skisser. Disse kan ha vært laget i forskjellige tider og flere år før selve maleriet. 

Det røde huset kan dermed ha vært eldre enn kartet fra 1848. Kart fra 1836 (side 434) viser et lite hus. Om bruken er ukjent kan kanskje røyken forklares ut fra en eller annen virksomhet?

Även om reflexionen ovan inte skulle komma att spegla hur det verkligen förhöll sig, så skulle möjligheten dock ha funnits. Det hade ju tidigare, i samband med fastställandet av tidpunkten för tavlans tillkomst, kunnat konstateras att de skisser FH baserade sin akvarell på inte med nödvändighet behövde ha skapats tidigare samma år (se Marviks blogginlägg nedan, 24 oktober). De kan mycket väl ha utförts långt tidigare och dessutom under flera olika år.  

Alltså: Det har i boken visats att det tidigare faktiskt låg ett annat hus där (se appendix 9, sidan 497). Men inte heller för ett sådant alternativ har det gått att få ett klart besked om vad för slags verksamhet som möjligen kan ha bedrivits där. Så även om Steinar Marvik har helt rätt i att en annan byggnad låg på platsen – en som FH då kanske skissade – så är den verksamhet som utövades där och som gav upphov till det våldsamma rökutsläppet, ännu helt okänd. Tjärbränning på Beckholmen?

Den karta över Beckholmen från 1848 som Marvik relaterar till är säkerligen med verkligheten helt överensstämmande (se sidan 156). Den saknar helt klart en byggnad på den plats där det rödtoppiga Boningshuset strax efteråt kom att resas. Om FH:s skisser nu tillkommit något eller några år före 1848 skulle det mycket väl på platsen då ha kunnat ligga ett helt annat hus. Så hade det gjort åtminstone 1828 (se sidan 163 ff), men också 1846 (se sidan 418f). Var det kanske denna byggnad som FH skissade och senare visade på sin lilla tavla? Detta alternativ har tidigare behandlats i boken (se sidorna 418 ff) och då inte avvisats. 

Spörsmålet kvarstår: Vad var det som föranledde det kraftiga rökmolnet?

Öresundstullen slutdiskuterad?

Som svar på blogginlägget om Öresundstullen från den 12 oktober (samt kommentaren den 16 oktober) – se nedan – följer här ett inlägg från Bo Jershed, sjöfartshistorisk skribent och webbredaktör:

[…] tar upp det här med Öresundstullen och saknade fartygsnamn. Ja, det är många som undrar och jag har också fått den frågan. 

Den mest troliga förklaringen är väl att namnet inte bedömdes som relevant av tullen. Det var ju den namngivna skepparen som skulle betala och det gjorde han ju antingen från sin skeppskassa eller med hjälp av sin agent i Helsingör. Sedan fanns det ju också i dagstidningarna (åtminstone på senare tid) rapporter om Öresundspassager och i dessa rapporter angavs både fartyget, skepparen, last och varifrån/varthän. Skulle tro att dessa rapporter kom från någon av agenterna eller rent av från vicekonsuln där. 

Ett sätt att få reda på fartygsnamnen är att samköra Öresundstullen med fribrevsregistret.

Liknande synpunkter har också framförts av specialister vid universitet i Groningen som arbetat med de danska arkiven och som framlagt samma argument som vara det mest sannolika. Därmed får Bos ord sätta streck i debatten.

Tavlans tillkomstår – 1851?      

Enligt boken är det högst sannolikt att FH skapade sin tavla år 1851 (se sidan 173). Enligt uteslutningsmetoden var det då han hemma i sin enskildhet torde ha sammanställt ett antal tidigare utförda skisser till en enda liten bild i form av den tavla som boken avhandlar.

Denna tolkning har nu utmanats av Steinar Marvik, tidigare arkivarie vid IKA – Interkommunalt arkiv Kongsberg i Norge, som i ett tackbrev för boken påpekar några alternativa lösningar till ett par av de slutsatser som är presenterade i boken. Hans inlägg till bloggen lyder:

Bokens analyse av maleriet er spennende lesning. Men, som det også konkluderes av forfatteren, er det en ”umulig” konstruksjon som er sammensatt av 4-6 forskjellige skisser. Disse kan ha vært laget i forskjellige tider og flere år før selve maleriet.

Ifølge boken (side 126f og 142) var Fredrik von Schantz trolig på kunstakademi rundt 1845-1846 (side 480f). Det kan ha vært et perfekt tidspunkt for skissearbeid. Selve maleriet han ha vært utført flere år senere, kanskje som fritidsaktivitet mens han var til sjøs?

Vad svarar man på detta? Steinar Marviks slutsats kan mycket väl stämma. FH:s konstnärliga talang hade ju upptäckts redan i mitten av hans tonår, om vilket noteringen i matrikeln från Nicolai apologistskola vittnar (se sidan 125f). Det var i den som Fria Konstakademien står omnämnd, redan 1845.

De många skisserna till akvarellen kan sedan ha skapats vid flera olika tillfällen över åren i slutet av 1840-talet, för att långt senare ha sammanställts. Enligt Marviks alternativ behöver akvarellfärgerna inte ha plockats fram förrän långt, långt senare. Det skulle så klart även kunnat ha skett 1851, det vill säga det år som tidigare fastslagits som mest troligt.

Ytterligare hypoteser, alternativ och synpunkter efterlyses!

Öresundstullen – tullfrihet för svenska fartyg?

Lennart Blom i Nässjö har ställt en fråga till bloggen huruvida tullfrihet kan ha gällt svenska handelsfartyg som passerade Öresund. Enligt det material han själv fått fram vid sin forskning om en gammal släkting som var sjöman hade avgift alltid fått erläggas vid tullstationen i Helsingör. Detta gällde passager under 1820-talet och påföljande decennium.  

Nu hade han emellertid hört att tullfrihet kan ha gällt för fartyg i den svenska handelsflottan, åtminstone under vissa perioder. Var det så?

Vid min egen genomgång av FH:s resor ut i världen hade det framkommit att samtliga dennes fartyg också belagts med tullavgifter i Helsingör – fram till 1857. När han i juli det året passerade Sundet norrut med ”Pollux” på väg mot Spanien var det första gången man inte behövde lägga till för tullklarering (se bokens sida 358). Den 1 april hade nämligen de så kallade Öresundstraktaten slutits, där Danmark åtog sig att helt avveckla Öresundstullen (se sidorna 78 och 317). 

Faktum är att befrielse från tullavgift – ursprungligen uttagen endast för själva fartygspassagen – för gods på svenska kölar har rått under större delen av Øresundstoldens existens, alltsedan dess introduktion så långt tillbaka i tiden som 1429. 

Skåne var då sedan århundraden en integrerad del av Konungariket Danmark. Därmed betraktades så klart Öresund som ett danskt innanhav. Så anledningen till att just svenska fartyg åtnjöt tullfrihet vid gång genom Sundet var därför en annan. Det var i stället Kalmarunionen, som både Sverige och Danmark ingick i, som hade påbjudit detta. Men också efter det att Sverige lämnat unionen 1523, så fortsatte tullfriheten för svenska fartyg med last till och från Sverige.

Tulltvister har till och med bidragit till krig mellan Sverige och Danmark, men – med vissa undantag – kom svenska fartyg ändå fortsatt att åtnjuta tullfrihet under mycket lång tid. Märkligt nog förstärktes detta betydligt efter freden i Roskilde 1658, då Skåne tillföll Sverige.

Men Stora nordiska kriget var vad som satte punkt för den svenska tullfriheten. Fredsvillkoren i Fredriksborg 1720 stipulerade nämligen att svensk tullplikt skulle gälla vid genomfart i såväl Bälten som Öresund. Detta trots att den östra kustremsan av Öresund då faktiskt hade varit svenskt territorium i över ett halvt sekel. Den ekonomiska belastning som tullen kom att utgöra blev sedan ett incitament till att söka alternativ. Det var då tanken på byggandet av Göta kanal väcktes. 

Helsingörs redd. Akvarell av Jens Bang, 1793

Det var alltså först från 1720 som allt gods fört på svenska kölar genom Öresund tullbelades. Sedan fortgick detta fram till Öresundstullens formella upphörande 1857.

Fler porträtt utförda av FH?

Detta porträtt av mamman Amelie von Schantz, née Le Noble, är utfört av FH. Bilden finns med på sidan 450 i boken.
Men var också de två tavlorna i Amelies barnbarn Sigrids bouppteckning utförda av FH?

I en bouppteckning från 1941 efter FH:s bror Alexanders dotter Sigrid Forssell (1856-09-23–1940-11-21) finns två tavlor upptagna. De är egentligen boets enda föremål med något värde. Objekten har fått tilläggsinformationen ”Le Noble”, vilket var namnet på den avlidnas farmor som flicka – Amelie Judith von Schantz, född Le Noble (se bokens sida 447). Tavlorna är upptagna till ett sammanlagt värde av 400 kr.

Men vart tog dessa två tavlor sedan vägen?

Dödsboet uppgavs av Sigrids make Filip Forssell (1861-10-17–1941-11-19). Hennes skulder översteg tillgångarna och sådana ärvdes ju inte ens på FH:s tid. Så man kan fråga sig vad som hände med tavlorna. Såldes de eller erhöll maken dem ändå?

Änkemannen avlider året efter hustrun. Men i bouppteckningen efter honom nämns inget om några tavlor (AID  v507873.b3340.s142). Tvärtom uppvisar också den ett stort underskott. Filip själv stod dessutom som ”omhändertagen för full försörjning av fattigvården” i ett av Lidingö stads ålderdomshem.

Äktenskapet var barnlöst, varför det efter Filip inte fanns några dödsbodelägare. Boet hade i stället uppgivits av föreståndarinnan för ålderdomshemmet, en Syster Maj Åmell. 

Hade Sigrids tavlor ändå övertagits av den överlevande maken? Fick de senare bli kvar på ålderdomshemmet när Filip avlidit? Och i så fall, vad hände sedan den dag då ålderdomshemmet i fråga lades ned?

Så frågan till bloggens läsare lyder:

Hur går man vidare i jakten på två porträtt – högst troligt ur FH:s hand – föreställande hans egen mamma?

Ny recension av boken

En mycket positiv recension av min bok finns införd i senaste numret (Nr 3) av den sjöfartshistoriska tidskriften Länspumpen. Dess huvudredaktör Lennart Bornmalm har skrivit en lång artikel där han beskriver såväl det djupa och långvariga forskningsarbetet som utfallet. Han finner läsningen i högsta grad varierande, fängslande och underhållande. Vidare betonar han de rese- och omvärldsskildringar som ger fördjupade kunskaper om Stockholms 1800-talstopografi och periodens handelssjöfart. Att ett otal termer och begrepp fått intressanta förklaringar ses också som positivt.

Man tackar! Hela recensionen finns att läsa här.

Tack för hjälp med Hippolytes blogg

Så är den äntligen sjösatt. Samtidigt som samhället öppnar upp efter den långvariga coronapandemin, släpper jag den blogg som följer på utgivningen av min bok Mannen som försvann. Både bok och blogg om den mystiske Fredrik Hippolyte von Schantz och hans märkliga lilla konstverk finns nu till allmänt beskådande. 

I mitt första inlägg vill jag här främst tacka Gabrielle Roland Waldén från Stockholm för hennes uppoffrande arbete med hela upplägget och den struktur som bloggen har fått. Den är byggd på hennes mer än decennielånga erfarenhet av egna bloggar så jag känner mig både trygg och tacksam.

Vad Christian Kindblad betytt för boken har Gabrielle betytt för bloggen. Utan hennes handfasta hjälp hade det helt enkelt inte blivit någon blogg. Hon hade redan tidigt försett boken med två fotografier, ett med två dykdalber i Stockholms inre farvatten som ren prydnad (se bokens sida 379) och ett annat som bidrag till analysen av vad tavlans rödtoppiga hus på Beckholmen kunde tänkas vara (se sidan 183).

Gabrielles dykdalber har också här ovan fått pryda vinjettbilden till bloggen. Dykdalberna finns absolut inte där för att stöta bort och styra undan de inlägg som förhoppningsvis kommer att droppa in. Tvärtom.

Någon kioskvältare har förstås boken inte blivit och bloggen blir helt säkert näst intill osynlig i universum, även om den nu existerar i bloggosfären. Min egen uppgift är att göra den allmänt bekant och lättfunnen, för att attrahera inlägg och synpunkter till hjälp med analysen av konstnären/sjömannen och hans märkliga lilla tavla.  

Falsterbo i oktober 2021
Gerhard Schönbeck

Mannen som försvann

Det är rubriken på den bok jag skrivit och som publicerades 2021 – en över 500 sidor tjock forskningsrapport, som behandlar märkliga upptäckter i Fredrik Hippolyte von Schantz kölvatten. Men nu är det också dags för en blogg, för uppföljning av forskningsdata. 

Vem var Fredrik Hippolyte von Schantz?
Han föddes i Stockholm 1829, utbildade sig och arbetade inom sjöfart och var dessutom konstnärligt lagd. Sorgligt nog fick han ett ganska kort liv. Han förolyckades till sjöss utanför Godahoppsudden bara 35 år gammal. I boken kallar jag honom för enkelhetens skull FH, och det gör jag även i bloggen.

Upprinnelse till boken är en mycket liten akvarell som FH målat och som funnits i min släkt. I dag är den i min ägo. Det är en miniatyr i storlek ca 9×5 cm. Motivet förbryllade mig. Vad visade akvarellen? Var det ett motiv i Stockholm eller från någon annanstans? Och om det var Stockholm, var hade då FH stått när han målade akvarellen? Läs mer om detta lilla konstverk under sidan TAVLAN

Förstoring av akvarellen som i verkligheten är mycket liten, ca 9×5 cm. 

Min forskning om den lilla akvarellen ledde alltså till att det blev en hel bok. Jag har inte alla svar, säkerligen finns det mer att utröna ur denna bild. Bloggen har jag skapat för att kunna analysera och diskutera underligheter, tveksamheter och felaktigheter i boken. Jag vill mycket gärna ha kommentarer och synpunkter, både på boken och på de inlägg jag gör i bloggen.  

Välkommen till bloggen!