Ett märkligt sammanträffande – L.A. Bång och Hippolyte möts på nytt!

Det har kommit ett dråpligt inlägg till Hippolytes blogg. Avsändare är Bo Jershed i Göteborg, en god vän som många gånger varit mig behjälplig i min forskning. Förutom att vara en erfaren sjöfartshistorisk skribent och webbredaktör för tidskriften Länspumpen har han bland annat skrivit baksidestexten till min uppsats ”Beckholmen – Djurgårdens inte helt okända ö”, som släpps senare i år. Och nu till denna mycket märkliga historia.

Du som inte kan stilla din nyfikenhet utan vill dyka direkt in i Bos insändare skall med lätthet hoppa över nedanstående rader och gå till punkt 3. Nu skall jag nämligen introducera namnen Hippolyte och L.A. Bång för att underlätta förståelsen av sammanhangen för er som ännu inte hunnit läsa min bok Mannen som försvann. 


1.  Hippolyte eller Hippolyta
Huvudpersonen i min bok hette alltså Fredrik Hippolyte von Schantz. Innan jag kom fram till att tilltalsnamnet faktiskt var Fredrik kallade jag honom helt sonika bara för FH. Detta för att slippa upprepa om och om igen de båda långa förnamnen i en bok på över 500 sidor.

Varför FH:s andranamn var Hippolyte har jag inte kunnat lista ut. Idag finns det inte en enda svensk person med detta tilltalsnamn. Och på FH:s pappas sida har aldrig någon annan någonsin burit detta namn. 

FH:s mamma var fransyska och båda morföräldrarna kom också från Frankrike, så det är troligen därifrån namnet på huvudpersonen kommer. Där existerar Hippolyte både som kvinnligt och manligt förnamn – och faktiskt även som efternamn.

I Frankrike är det den maskulina formen som är vanligast, medan det är tvärtom i namnets ursprungsland Grekland. Hippolýte (eller Hippolyta) är nämligen från början namnet på en kvinna. I den grekiska mytologin var hon och hennes tre systrar döttrar till guden Aresette och själv blev hon så småningom drottning över Amasonerna. Den grekiska mytologin omfattar också en maskulin form av namnet. Det bars av guden och hjälten Hippólytos, hästlössläpparen.

2.  L.A. Bång
L.A. Bång
 var namnet på det sista fartyg som FH seglade med. Det var som förstestyrman på detta skepp han den 10 november 1864 under mystiska omständigheter omkom i en olyckshändelse, föll överbord och drunknade. Det skedde bara efter några timmars färd från Kapstaden. Resans mål var Batavia (Jakarta) i dagens Indonesien. 

Namnet L.A. Bång står för Lars Augustin Bång, en mycket framgångsrik skeppsbyggmästare och redare från Gävle i mitten av 1800-talet.


3.  Bo Jershed
från Göteborg, äntligen släpper jag iväg din historia:

”När fartyget L.A. Bång återkom till Europa efter den olycksaliga resan hade redaren Johan Holm i Stockholm gått i konkurs. Fartygets panthavare tog över fartyget i Amsterdam och förde det till London där hon såldes den 12 oktober 1865. 

Oklart vem som köpte henne men hon chartrades direkt av Houlder Brothers and Company och sattes in på deras Melbourne Line. 

Här blev hon systerfartyg med Hippolyta som man kan se av nedanstående annons införd den 4 november 1865 i den engelska tidningen Bee-Hive

Vad hände sedan? 

Nja, det gick inte så bra för vår L.A. Bång. Den 27 november 1865 lämnade hon London med gods och 25 passagerare. Men på grund av svårt läckage blev hon den 3 december tvungen att gå in till Plymouth för reparation. Den 12 februari kom hon iväg igen och anlände till Melbourne den 3 juni 1866. Väl framkommen åtalades och bötfälldes kaptenen av immigrationsmyndigheterna för dålig kosthållning efter klagomål från passagerarna. Dessa tillerkändes även en viss kompensation. 

Den 27 juli utklarerades L.A. Bång i barlast för Callao (i Peru), troligen för att hämta en guanolast på Chinchaöarna utanför den peruanska sydvästkusten, för transport till England. Den 4 januari 1867 meddelades från Callao att L.A. Bång återvänt dit i skadat tillstånd. Efter besiktning beslöts att kondemnera fartyget och sälja det på plats. 

För Hippolyta gick det bättre. Hon var byggd i järn (L.A. Bång var byggd i furu) i ungefär samma storlek och hade också tio år på nacken. Hon gav sig iväg från London 18 dagar efter L.A. Bång och anlände till Melbourne den 19 mars 1866. Sedan skilde sig deras vägar. Hippolyta seglade på världshaven ända fram till 1893 då hon, under norsk flagg, den 23 augusti förliste i en svår storm på Nordatlanten. Hon var då på resa från Apalachicola, Florida till Buenos Aires. Besättningen kunde lyckligtvis räddas av en förbipasserande ångare.” 

4.  Post scriptum
Tack Bo för denna underbart märkliga historia!

Slumpen präglar så klart stora delar av våra liv, men när den förekommer i litteraturen så upplevs den inte längre som bara slumpartad, utan dessutom som betydelsebärande – eller kanske som alltför osannolik.

Visst inträffade Fredrik Hippolytes fatala olycka ombord på L.A. Bång för långt mer än hundrafemtio år sedan, vid en resa från Afrika till Asien. Men redan året därpå ligger samma fartyg förtöjt i hamnen i London bredvid ett systerfartyg. Fartyget ifråga bär märkligt nog namnet Hippolyta. Båda är klipperskepp, lastade med gods och emigranter destinerade från Europa till Australien, på andra sidan jordklotet.

Osannolika händelser har vi alla upplevt. De förekommer i verkligheten och är helt enkelt något som sker lite då och då. Men tillfälligheternas spel med överraskande sammanträffanden som det Bo Jershed här relaterat måste beskrivas som just slumpartade och inte som betydelsebärande. Eller …

It was a small world even then, men någon måtta får det väl ändå vara med sammanträffanden.