Följande inlägg har droppat in från Peo Lovén i Bara, pensionär och tidigare produktionsdirektör på tidningen Sydsvenskan.
Det är som en renodlad detektivroman. Alla ingredienser finns med. Inte minst en försvunnen kropp. Och inte vem som helst. Huvudpersonen själv. På väg till Batavia i det som numera heter Indonesien. Han försvinner nästan så långt söderut man på den tiden kunde komma utan att riskera både fartyg och manskap. Likväl försvinner Fredrik Hippolyte von Schantz där söder om Godahoppsudden.
Vilken ironi, förresten. En tanke som smugit sig på är denna: Kan det vara så att denne enligt mångas utsago mycket vackre man (se bokens sida 439) kan ha varit det vi nuförtiden benämner gay? Han var inte gift, hade inga barn och verkar inte ha haft några kvinnoaffärer så långt man kan utläsa ur din bok, Gerhard. På den tiden, mitten av 1800-talet, sågs det knappast med blida ögon på någon med den läggningen. Det var helt enkelt både förbjudet och straffbart vad jag kunnat få fram. Med mycket kännbara straff.
Kan han ha gjort närmanden mot några underlydande besättningsmän under färden till Kapstaden eller vid det nästan två månader långa uppehållet där (se sidan 386f)? På ett skepp med enbart män?
Någon form av straff måste utmätas. Slita spö, kölhalas, tvingas klättra allra högst upp i en mast… Eller blev han helt enkelt ihjälslagen och kastad över bord? Med hela besättningens goda minne och överenskomna tystnad.
Jag bara gissar. Någonting hemskt måste trots allt ha drabbat honom känns det som. En sjukdom, en dödlig smitta?
Det borde ha funnits anteckningar om det i skeppsdagboken, men den saknas ju (se sidan 395). Och ingenting nedtecknat har återfunnits. Sedan att hans namn till och med är struket ur adelskalendern (se sidorna 10 och 396f) gör inte mysteriet mer begripligt.
Homosexualitet? Kan detta vara svaret på denna tragiska gåta: Hur och varför försvann Fredrik Hippolyte von Schantz?
Hippolytes blogg 
En hemsk och sorglig förklaring till att Fredrik Hippolyte försvann i havet. Men det låter trovärdigt; en så van sjöman borde ju inte råka halka överbord. Stackars FH!
Kanske kommer det ändå nån gång fram en dagboksanteckning nånstans som berättar vad som hände.
GillaGilla
Var FH kanske gay?
Gabrielle Roland Waldén har rätt. Peo Lovéns inlägg är faktiskt inte taget helt ur det blå, snarare tvärt om. Att nya hamnar, nya famnar är ett uttryck som tillskrivits sjömän i alla tider visste även jag, men att det också kunnat omfatta homosexualitet hade jag inte haft en tanke på.
Förvisso var jag helt införstådd med att FH – i motsats till sina båda bröder – aldrig hade gift sig. Och några barn hade han inte. Denne stilige och unge man (se hans självporträtt här) borde så klart ha varit ett kap och gott parti på den dåtida äktenskapsmarknaden. Tidningarna hade förresten i samband med hans olycksaliga död betonat att han var ”[…] en af våra mest bildade sjömän, hade ett älskligt, blygsamt och intagande väsende samt var en särdeles vacker man” (se bokens sida 439).
Det hade heller aldrig slagit mig att sexualitet kunde vara en bakomliggande faktor till FH:s tidiga frånfälle. Men nu förstår jag att detta är klart möjligt. Därmed tillkommer ytterligare ett scenario till mina tre tidigare uppställda konspirationsteorier beträffande den fatala olyckshändelsen. Då hade jag förmodat att FH antingen utfört ett förfärligt brott i Kapstaden, att han försökt göra myteri ombord eller att han helt enkelt begått självmord (se sidan 436f). Liksom vad gäller dessa spekulationer måste det även nu klargöras om följden skulle leda till samma sak, nämligen ond bråd död.
Magasinet Släkthistoria (nr 10/2021) behandlar i flera artiklar sexualitet i gamla tider. Synen och toleransen på avvikande var på FH:s tid så klart helt annorlunda än i dag. Under hela hans levnad – ja ända fram till 1944 – var till exempel samkönat sex förbjudet i lag i Sverige. Nu skall det förstås betonas att det inte alls är fastlagt att FH verkligen var homosexuell. Detta begrepp tillkom förresten först ett halvsekel efter hans död och benämningen gay ännu senare, först på 1970-talet.
Reglerna ombord ett fartyg i den svenska handelsflottan var säkert ytterst strikta på de stora segelfartygens tid, drivna av långa perioder av isolering på oceanerna och ett krävande arbete under hårt befäl. I kofferdireglementet reglerades bland mycket annat sjömannens arbetsvillkor, som lydnad, disciplin och bestraffning. Men inget om sexuella relationer har jag kunnat finna. Men här bör läsare av denna blogg kunna bidraga med information om verkliga förhållanden.
Som sagt, en skeppsdagbok eller annan notering utöver sjöförklaringen från Batavia (se sidorna 24 och 58) saknas. Men någon i den 17 man starka besättningen – alla svenskar – bör ha ”läckt” eller lämnat någon information om ”olyckshändelsen” efter sig. Detta är ett område som jag finner väl värt att vidare utforska.
Gabrielle bör få rätt i sin kommentar till inlägget: Ny forskning kommer därför att initieras och inriktas mot senare generationer av efterlevande till de övriga anställda ombord.
GillaGilla