Enkel fråga: Vad kostade det och hur betalade han?

Betalningsmedel och lån i Göteborg julen 1850?
Hur försäljningen vid Fisktorget i Göteborg såg ut vid halvsekelskiftet 1850 kan man lätt föreställa sig. Gummorna med sina hucklen, deras handhavande av kärror med sill och deras hantering av mynt och sedlar. Byteshandeln hade gradvis försvunnit, men fanns det en fungerande penningekonomi och en kreditmarknad också för privatpersoner? Många banker fanns det, men var de öppna under mellandagarna? Hade vanligt folk tillgång till dessa?

FH hade återkommit till hemlandet efter närmare tre år i Sydamerika. Hade han kanske haft ett kapital med sig ut, som nu kom väl till pass inför sista delen av hemresan, till mamman i Stockholm? En sedelbunt riksdaler banco? Sådana sedlar fanns utgivna av ett flertal privatbanker med egen sedelutgivning.

Man hade väl förväntat sig att FH vid ankomsten till Göteborg skulle kurera sig vid stadens sjömanshem. Men nej, i stället tog han in på Bloms Hôtel (se bokens sida 249) och det kom säkert inte gratis. Hur betalade han för sig? Något kreditkort hade han ju inte. Varken Forex eller SMS-lån fanns ännu att tillgå. Ett reverslån, ett handlån, en försträckning med en sedelbunt riksdaler banco? Mig veterligt hade han varken släktingar eller vänner i staden? 

Om ett lån i stället upptogs, hur identifierade och legitimerade han sig då, utan vare sig BankID eller fotolegitimation? Med passet?

Många är mina försök att ta reda på hur bank- och betalningssystemen fungerade i Sverige på den här tiden. Men inte ens institutionerna för ekonomisk historia vid våra universitet tycks ha en aning. Synnerligen märkligt! Köpte måhända FH både resa och logi på kredit? 

Förutom betalning av hotellräkningen hade FH avgiften för en färdbiljett med hästskjuts hela sträckan upp till Stockholm att reglera. En sådan löd det året på 33:16 riksdaler banco i täckt vagn, motsvarande cirka 4 100 kronor (se sidan 271). Och utöver detta krävdes så klart pengar till övernattningarna på ett antal gästgiverier.

Så varifrån fick FH ett tillräckligt stort och snabbt kapital? Kan Göteborgs sjömanshus ha förmedlat kontakter?

Hur gick det till?

4 reaktioner på ”Enkel fråga: Vad kostade det och hur betalade han?

  1. Gabrielle 16 december, 2021 / 22:21

    Intressant fråga. I dag är ju allt så enkelt, vi betalar med kort eller swishar. Kontanter används knappt längre. Hoppas någon som kan det här om betalningar i gamla tider kommer in och kommenterar.

    Gilla

  2. Steinar Marvik 20 december, 2021 / 20:05

    Jeg vet ikke noe om bankvesenet i Sverige, men regner med at kontante penger var den vanlige betalingsmåten. Han må jo ha fått en god del lønn etter lang tid til sjøs.

    Jeg har i sin tid arbeidet med en artikkel om handelshuset Holter i Drammen. Den ligger ute på ikakongsberg.no . De drev utstrakt handel med utlandet i årene 1807-1816. Betaling foregikk med veksler trukket på andre firmaer og banker i vedkommende land, også Sverige.

    Norges Bank ble opprettet i 1816 og hadde ansvar for å produsere mynter og sedler. De garanterte for verdien av disse. Jeg regner med at Sverige også hadde en riksbank.

    Gilla

    • Gerhard 26 december, 2021 / 11:33

      När FH anlände till Göteborg var han endast 21 år gammal. Han hade faktiskt inte befunnit sig till sjöss under sin tid i Sydamerika och det sista året i Buenos Aires hade han definitivt inte innehaft någon högre position. Och sin hemresa hade han företagit som betalande passagerare med två olika handelsfartyg, så inga inkomster där. Av dessa skäl tror jag – i motsats till Steinar Marvik – att FH inte hade något större kapital med sig hem.

      Jodå, det fanns också i Sverige en riksbank sedan lång tid tillbaka när FH återkom till hemlandet, dessutom den äldsta i världen. Den hade etablerats redan 1668, under Karl XI:s tid. Det var då som riksdagen övertog privata Stockholm Banco, den första europeiska bank med egen sedelutgivning. När Palmstruchska banken (som den också kallades) gick omkull det året, köpte riksdagen upp konkursboet och skapade då världens första centralbank.

      Den hela 25 sidor mycket intressanta artikel Einar Marvik skrivit och i sitt inlägg hänvisar till berör huvudsakligen kommersiella betalningar. Hans uppsats täcker emellertid en period närmare ett halvsekel före den som gäller frågeställningen kring FH:s ankomst till Göteborg, men är ändå relevant. Omfattad tidsrymd (1807–1816) innehöll verkliga ofredsår med krig, embargon, kapningar och ett minst sagt kaotiskt pengaväsende. Men trots tidvis gigantisk inflation, skiftande myntenheter och valutarestriktioner så kunde transaktioner mellan de västeuropeiska länder artikeln beskriver i stor utsträckning fortskrida. De omfattade bland annat köp och försäljning av fartyg, frakter, gods och försäkringar. Det var framför allt med växlar som de internationella betalningsströmmarna skedde och olika finansagenter spelade härvidlag en avgörande roll. Trots kristid och förvirring, kunde även en omfattande export och import upprätthållas.

      Fram till FH:s återkomst till Sverige kring halvsekelskiftet hade svenska affärsbanker åter vuxit fram och hade på vissa villkor fått rätt att utge egna sedlar. De var tryckta i liggande format på färgat papper och med ett modernt utseende och utgavs i två olika system – som riksdaler banco och riksdaler riksgäld (det var först 1855 som riksdaler riksmynt infördes, då med det nyinförda decimalsystemet, med 100 ören). Men höll FH några av dessa sedlar i sin hand när han skulle bege sig till Stockholm?

      Nej, frågan vidrörande FH kvarstår tyvärr obesvarad:
      Hur gjorde han rätt för sig? Hur betalade han som privatperson för uppehälle och sin hotellvistelse och för slutfärden hem? Innehade han verkligen kontanter?

      Gilla

  3. Gerhard Schönbeck 3 februari, 2022 / 10:13

    Ytterligare forskning angående hur FH klarade sina utlägg när han hösten 1850 anlände till Göteborg, har tyvärr inte resulterat i några nya upptäckter. Det gäller hur han betalade hotellräkningen för kanske en veckas vistelse på Bloms Hôtel (se boken, sidan 248f) och för den delen också alla övernattningar på olika gästgiverier på vägen hem mot Stockholm? Och så klart själva reskostnaden (se sidan 263 ff).

    Detta var under Oscar I:s tid och sedlar i Riksdaler Specie fanns utgivna av flera enskilda privatbanker. Men den formella kreditmarknaden med kommersiella aktörer var nog inget för FH att överväga för att skaffa fram nödvändiga kontanter.

    Ett uppslag från professor emeritus Martin Fritz vid Ekonomisk-historiska institutionen vid Handelshögskolan vid Göteborgs universitet – bland annat en av personerna bakom antologin Krona eller klave – utvecklingen av kreditmarknaden i Göteborg under 1800-talet – var att FH kanske haft med sig något av värde från sin tid i Argentina, något som han vid sin ankomst hade avyttrat. Men den informella, icke-organiserade kreditmarknaden i form av pantbanker skulle dröja ytterligare några år att etablera sig Sverige, så omsättning av en medhavd produkt måste i så fall ha skett på någon annan handelsplats. Detta är dock inte något omöjligt scenario!

    Göteborgs Sparbank hette landets första sparbank. Den startades 1820 och redan påföljande år etablerades Stockholms stads Sparbank. Syftet hade varit kapitalanskaffning för att hjälpa svagt bemedlade individer, med bland annat hantverkare, arbetare och tjänstemän som målgrupp. Vid tidpunkten för FH:s ankomst till Göteborg hade dessa institutioner balans i sin in- och utlåning, så där kanske fanns en sparad slant för FH.

    FH:s behov av kapital inför hemresan utgjorde så klart ett rent struntbelopp, egentligen alltför litet för att intressera någon finansiell institution. Han skulle ju rent av redan vid sin utresa som säkerhet kunna ha haft med sig en motbok från sparbanken i huvudstaden. Ett annat alternativ till att söka ett handlån och drabbas av ockerränta från någon privat pantutlånare vore, som professor Fritz antytt, att FH måhända från Argentina haft med sig exempelvis någon ädelmetall i bagaget. Ett sådant föremål skulle säkert kunna utgöra en pantliknande säkerhet för att uppta ett räntebärande banklån. Men som sagt, allt detta är förstås rena spekulationer.

    Både Specie- och Banco-mynt hade sedan länge funnits i omlopp. Från 1830-talets mitt hade man tvingats fastställa kursskillnaden 1 skilling specie = 2 ⅔ skilling banco. Därefter fick alla mynt sin valuta angiven i shilling banco. Först 1855 introducerades Riksdaler Riksmynt, samtidigt med decimalsystemets införande, viket kom att medföra att det skulle gå 100 öre på en riksdaler. Krona som valutanamn kom långt senare, först år 1873.

    Nå, hur forskar man vidare om detta när inte ens ekonomisk-historiska institutioner vid våra universitet vet något om sakernas dåtida tillstånd. Beskrivningar om hur vardagshandel och privat långivning gick till i mitten av 1800-talet finns såklart beskrivet i detalj på många ställen i skönlitteraturen, men hur hitta sådana passager?

    Gilla

Lämna ett svar till Gerhard Avbryt svar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s