Recension ur Forum Navale 81, Sjöhistoriska samfundets tidskrift 2024
1. Gerhard Schönbeck, Mannen som försvann. Märkliga upptäckter i Fredrik Hippolyte von Schantz kölvatten (Falsterbo: Eget förlag, 2021), 528 s.
2. Gerhard Schönbeck, Beckholmen – Djurgårdens inte helt okända ö. Om tre gamla byggnadsverk på den norra delen av ön (Falsterbo: Eget förlag, 2021), 38 s.

Anmälda av Mats Hellspong, professor emeritus i etnologi vid Stockholms universitet.

Denna anmälan rör två böcker som hör mycket nära samman. Den ena är på över 500 sidor, den andra, den om Beckholmen, är på 38 sidor. Jag återkommer till skriften om Beckholmen längre fram. Vi börjar med Mannen som försvann.

Mannen som försvann är en mycket originell bok, jag tror inte att jag har läst något liknande tidigare. Författaren, som är en pensionerad direktör i försäkringsbranschen, är ägare till en mycket liten tavla, inte större än ett kreditkort. Den föreställer ett sjömotiv med några segelfartyg och en del byggnader. En stockholmare känner nog snart igen ett hörn av Kastellholmen till vänster på tavlan. Konstnären är en äldre släkting till Schönbeck, Fredrik Hippolyte von Schantz (1829–1864). Schönbeck har ärvt den lilla tavlan, som tidigare ägts av hans morfar. I boken gör han det till sin uppgift att reda ut när tavlan är målad, var konstnären har stått vid utförandet och vilka de byggnader är som skymtar fram i bilden.

Detta är bokens ena målsättning: exakt vad föreställer bilden? Det finns även en annan, nämligen att försöka spåra så mycket som möjligt i målaren von Schantz liv. Denne föddes i Stockholm 1829 och hade en äldre och en yngre bror. Modern var fransyska. Fadern var kapten i flottan och blev 1839 svensk och norsk generalkonsul i Brasilien. Familjen flyttade med till Rio men återvänder efter några år till Sverige och fadern avled i Buenos Aires 1849. Sonen Fredrik, tavlans upphovsman, genomgick i Stockholm Navigationsskolans styrmanskurs och senare dess kaptenskurs. Han kom dock aldrig att föra något fartyg som kapten, däremot var han styrman eller förste styrman på en rad briggar och barkskepp under nära 20 år, dock med ibland långa mellanrum. Hans liv slutade tidigt och med en tragedi. Under en resa 1864 med fullriggaren L.A. Bång på kurs från Kapstaden till Jakarta råkade han ramla över bord utanför Godahoppsudden och drunknade, endast 35 år gammal.

Boken är som sagt på lite mer än 500 sidor. Det finns ingen kapitelindelning. I stället innehåller framställningen 250 numrerade avsnitt. I dessa avsnitt får man följa författarens forskningar kring de två teman som jag nämnt ovan. Läsaren får med andra ord ta del av undersökningen kronologiskt från dess allra första början och fram till försöken till sammanfattningar och synteser. Det innebär att man får följa det ena spåret efter det andra, även de som ingenstans leder. Fokus växlas med jämna och ojämna mellanrum från tavlans motiv till Fredrik von Schantz uppväxt, skolgång, bostäder och resor. Greppet har sin charm: man får följa hur undersökningen vindlar fram och läsaren har goda möjligheter att följa med i svängarna och själv fundera över frågor och svar.

Det rör sig om en oerhört påkostad bok, man vågar inte tänka på vad den har kostat att framställa. Den är mycket rikt illustrerad, på nästan varenda sida finns antingen kartor eller målningar i färg eller svartvita fotografier. Pedagogiken är beundransvärd. När författaren återkommer till ett tidigare behandlat problem finns alltid sidhänvisningar bakåt i texten, så att läsaren kan gå tillbaka och studera tidigare kartor eller bilder. Särskilt när det gäller frågorna kring tavlan med sjömotivet hjälper författaren läsaren att följa med i tankegångarna med pedagogiska kartor försedda med egna pilar i olika olika färger för att understryka vad han menar och vad han är ute efter.

Boken är också mycket välskriven och författaren tillåter sig emellanåt personliga och humoristiska kommentarer. Många termer och begrepp från 1800-talet förklaras i separata små faktarutor i den generöst tilltagna marginalen. Det kan röra sig om termer som till exempel “kajutvakt”, “apologistskola” eller “huspredikant”.

Det rör sig alltså inte om en framställning som ger en bild av tavlans motiv eller berättar historien om styrmannen eller konstnärens liv. Man får i stället följa författarens egen forskningsprocess med alla dess hypoteser och hugskott, som under resans gång successivt förkastas eller revideras. Till slut är man framme vid en bild som författaren (tills vidare) vill godkänna. Det enda problem som egentligen återstår och hänger i luften är vad som egentligen hände ombord på fullriggaren L.A. Bång utanför Godahoppsudden 1864, när von Schantz föll över bord och drunknade. under ganska lugnt väder dessutom. Det förblir ett kvarstående mysterium.

Låt oss återgå till den lilla tavlan med sjömotiv. Det är ingen märkvärdig målning, den hör hemma i 1800-talets amatörmåleri. Men den har en viss frisk charm. I tavlans centrum glider en liten segelbåt in mot bryggan på Kastellholmens sydsida. Att det handlar om Kastellholmen framgår dels av den stora mastkranen som tidigare fanns på öns östra sida, dels på de små husen ovanför bryggan av vilka det vänstra och ljusmålade ännu finns kvar. De röda kolskjul som idag finns innanför bryggan finns inte på målningen. De byggdes 1852, varför tavlan måste vara målad tidigare. I fören på den lilla segelbåten syns en stående man med röd tröja och en lång stång för att ta emot sig vid bryggan. Båten och husen på Kastellholmen är de två tydligaste motiven på tavlan. Men vad föreställer tavlan därutöver?

Bakom båten i förgrunden syns ett större segelfartyg. Mitt i bilden längre bort ligger ett segelskepp omkullvält på en brobänk för underhållsarbeten. Det bör vara på det dåvarande Djurgårdsvarvet (där numera Gröna Lund ligger). Till vänster därom syns en låg lång byggnad, som antingen står på Galärvarvet eller på Djurgårdsvarvet. Bakom det större segelskeppet till höger skymtar gaveln på ett rött hus, med en skorsten med bolmande rök. Det tycks ligga på Beckholmen. Problemet för Schönbeck är att bestämma vilka byggnader det rör sig om och att kunna visa att de varit möjliga att se från den plats där tavlan är målad.

Frågan om att bestämma vilka tavlans byggnader är upptar en stor del av utrymmet i boken. Schönbeck vänder sig till olika experter på museer och arkiv och lyssnar till deras råd och förslag och han sätter sig noga in i kartmaterialet från området. Särskilt det “rödtoppiga huset” på Beckholmen vållar mycken huvudbry. Man kunde tänka sig att det vore det ännu i dag existerande Tjärmästarbostället från 1600-talet. Men det ligger å andra sidan ganska lågt på ön och skulle knappast vara synligt från Kastell-holmen. Schönbeck kommer fram till att ett senare på 1800-talet rivet hus som stod framför Tjärmästarbostället måste vara den byggnad som syns på den lilla tavlan. Schönbeck kallar det Boningshuset. Den starka rökutvecklingen förblir dock ett olöst problem.

Schönbeck brottas även med problemet med att bestämma varifrån tavlan är målad. Han tänker sig att von Schantz stått uppe på Fjällgatan och sett motivet med en kikare. På mig låter det ganska långsökt att tänka sig att man målar en miniatyrmålning på så stort avstånd från motivet, det centrala i tavlan är ju den lilla båten på väg mot bryggan på Kastellholmen, en ganska intim scen. Kan man inte tänka sig att målaren har stått på däcket på ett fartyg förankrat strax söder om Kastellholmen, vilket skulle ha givit ett perspektiv ner mot huvudmotivet som bilden nu uppvisar? Det framgår ju av både Carl Johan Billmarks och Heinrich Neuhaus panoramabilder över Stockholm från 1860- respektive 1870-talet att vattnet i centrala Stockholm då var närmast perforerat av förankrade fartyg, särskilt öster om Gamla Stan. Skeppen låg för ankar långt ut, inte vid kaj. von Schantz som var sjöbefäl kunde väl ha fått tillgång till ett förankrad skepp för att sitta och göra sin lilla målning?

Men ett annat problem för Schönbeck är att det så småningom visade sig ganska omöjligt att tänka sig att man från utgångspunkten söder om Kastellholmen också skulle kunna avbilda byggnader både på Galärvarvet och Beckholmen, i varje fall ur de vinklar som dessa är avmålade. Han stannar därför för slutsatsen att konstnären har haft flera olika olika utsiktspunkter mot sina motiv, att tavlan alltså är collageartad och inte i alla detaljer ger en helt trovärdig bild från en och samma utgångspunkt. Men man får en högintressant bild av det sydvästra hörnet av Djurgårdsön vid mitten av 1800-talet. Schönbeck stannar till slut för att datera tavlan till 1851.

Det finns nästan ingen hejd på Gerhard Schönbecks vetgirighet. Han lyckas med att förteckna samtliga de sjöresor på olika olika fartyg som släktingen von Schantz gjorde under sitt rätt korta liv, dels som passagerare, dels som anställd ombord, så småningom som sjöbefäl. Och inte nog med det. När han följt von Schantz tillbaka till Sverige efter en lång sjöresa på världshaven som slutar i Göteborg, resonerar han länge om hur hans släkting sedan tagit sig vidare till Stockholm, något som han bara kan spekulera om. Har han rest via Trollhätte kanal och Göta kanal, via ett fartyg genom Öresund och upp genom Östersjön eller kanske med diligens hela vägen? Det är frågor han sällan kan besvara, men de hypotetiska resonemangen ger en intressant inblick i vilka resvägar som stod öppna och vad som talar för det ena eller det andra.

Det verkligt originella med denna bok är, jag upprepar det, att man får följa med på en forskningsprocess steg för steg, om man så vill i 250 steg om man ska följa kapitelindelningen. Och eftersom allt det material författaren grävt fram, kartor, målningar, foton, svenska och utländska tidningsnotiser, husförhörslängder och mycket annat redovisas så klart och pedagogiskt i boken, blir läsningen av även denna ovanligt omfattande bok ett rent nöje. Den här typen av historisk forskning, som använder sig av en mängd olika typer av källmaterial borde vara en källa till stimulans för många släktforskare, som vill sätta sig in i bestämda problem i sin släkts historia snarare än att enbart följa släktled efter släktled i kyrkböckerna. Här finns en mall för hur man letar källor. Digitaliseringen av bibliotek och arkiv fortsätter i snabb takt i våra dagar, något som uppenbarligen starkt underlättat Gerhard Schönbecks arbete.

Läsaren får en intressant bild av ett stycke av det centrala Stockholm i mitten av 1800-talet, partiet av Saltsjön mellan Kastellholmen, Djurgården och Beckholmen. Och man får lära känna en styrman och hans korta liv, även om man inte kommer honom in på livet eftersom till exempel brevmaterial och dagböcker helt saknas. Det som förblir obesvarat är orsakerna till drunkningen utanför Godahoppsudden. Och möjligen kan man också fråga sig varför man målar en så levande bild av ett parti av Stockholm på en så liten målning som bara är av ett kontokorts storlek.

Till slut några ord om den lilla skriften om Beckholmen. Det som står i denna kan man nog i stort sett tillgodogöra sig i Mannen som försvann. Men jag antar att Schönbeck med denna lilla kompletterande skrift velat markera att hans bild av bebyggelsen på Beckholmen skiljer sig från den man möter i en del nyare stockholmslitteratur. Hans val av titel Beckholmen – Djurgårdens inte helt okända ö, är medvetet vald i polemik mot en artikel i S:t Eriks årsbok 1985 som heter Beckholmen – Djurgårdens okända ö, skriven av antikvarien vid Stadsmuseet Anna von Ajkay. Hon kände, i sin i övrigt intressanta uppsats, inte till den byggnad som Schönbeck kallar Boningshuset, som enligt hans undersökningar byggdes 1850 eller 1851 och sedan revs 1894. Det var dess rödmålade gavel som syntes till höger på von Schantz målning. Boningshuset skymde från Kastellholmen det ännu bevarade Tjärmästarbostället, vars äldre del är från slutet av 1600-talet.

Schönbecks lilla skrift om Beckholmen präglas av samma systematiska argumentering och samma pedagogiska förtjänster som det stora verket Mannen som försvann.